Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMMORTELL im1ortäl4, r. (m. ÖoL (1852), WoJ (1891); f. Dalin (1852)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. (fleur) immortelle, eg.: odödlig (blomma), av fr. immortel, av lat. immortalis, av in- (se IN-, pref.2) o. mortalis, dödlig (se MORTALITET)]
eternell (se d. o. II). JGOxenstierna 2: 364 (1806). Dessa immorteller (dvs. arter av Gnaphalium Lin.) äro af ganska stort värde, så väl för blomsterträdgården som för bukettbindning. HbTrädg. 6: 113 (1876). Lundquist Fontane EBr. 157 (1902).
Ssgr: IMMORTELL-BUKETT. —
-KRANS.

 

Spalt I 231 band 12, 1933

Webbansvarig