| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IMPONDERABILIER im1ponderabi4lier l. 01—, sbst. pl. Anm. Stundom användes den rent lat. formen imponderabilia. Ekbohrn (1904). Böök ResSchw. 65 (1932).
1) (i den äldre fysiken; jfr dock slutet) till IMPONDERABEL 1: imponderabla ämnen. 2NF (1909). NoK 21: 43 (1924). — särsk. jur. i oeg. o. utvidgad anv., i uttr. immission av imponderabilier, se IMMISSION 3.
2) till IMPONDERABEL 2: psykologiska företeelser l. faktorer som äro imponderabla. PT 1903, nr 261, s. 2. I vissa avgöranden har (man) att handskas med sådant som Bismarck brukade kalla imponderabilier, faktorer, som icke kunna exakt vägas och mätas. Larsson Id. 73 (1908).
Spalt I 244 band 12, 1933