Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INACKORDENT in3~akordän2t (i´nackordent Östergren), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[bildat till INACKORDERA efter mönster av sådana ord som ABONNENT till ABONNERA]
(föga br. utom i Finl.) person som är inackorderad, inackordering (se d. o. 3). Hedberg Ridån 69 (1888). (Topelius) hörde till Runebergs inackordenter. Söderhjelm Runebg 1: 290 (1904). SD 1915, nr 214, s. 12. Östergren (1928). jfr Bergroth FinlSv. 82 (1917).

 

Spalt I 276 band 12, 1933

Webbansvarig