Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INADVERTENS in1advärtän4s l. 01—, l. -ær- l. -er-, r. (l. f.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ence 1716—1801. -ens 1819 osv. -enz 1810)
Etymologi
[jfr t. inadvertenz, eng. inadvertence, inadvertency, fr. inadvertance; motsv. mlat. inadvertentia, ouppmärksamhet, av in- (se IN-, pref.2) o. mlat. advertentia, uppmärksamhet, avledn. av lat. advertere, vända ngt mot ngt, rikta uppmärksamheten på ngt]
1) (numera knappast br.) ouppmärksamhet, förbiseende, vårdslöshet; inkonsekvens. Swedberg Schibb. 276 (1716). (Recensenten) tadlar .. Voss’ och Hr Adlerbeths inadvertenz, hvilka tillåtit sig att efter versens beqvämlighet ömsevis nyttja Zeus och Jupiter. Phosph. 1810, s. 357. Retzius FinKran. 38 (1878).
2) konkret(are): (mindre) fel l. inkonsekvens (i tal l. skrift) beroende på ouppmärksamhet, förbiseende l. vårdslöshet. GustBr. 214 (1801). Öfversättningen .. tyckes vara gjord med nog hast, hvadan några inadvertenser influtit. SvLitTidn. 1819, sp. 366. HdlProfSanskrLd 1920—23, s. 62.

 

Spalt I 278 band 12, 1933

Webbansvarig