| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INALSTRAD l. INÄLSTRAD, p. adj.
(†) medfödd; genuin; jfr INFÖDD 1. (Ordens) naturlige inälstrade förstånd, och bemärkelse. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Grekiskon (talade han) så färmt, som hade hon varit Honom inalstrad. Lange Norby 57 (1742). Anm. Ekblad 145 (1764) anför inf. inalstra i bet.: inplanta.
Spalt I 279 band 12, 1933