Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INCIPIENT m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. inzipient; av lat. incipiens (gen. -entis), p. pr. till incipere, börja, till in- (se IN-, pref.1) o. capere, taga, gripa sig an med (jfr KAPERA)]
(†) nybörjare (i skola, yrke o. d.). HdlCollMed. 15/6 1681. Incipienter, som .. med möda kunnat lära sig, att stafva uti Svenska a, b, c Boken. VDAkt. 1781, nr 34.

 

Spalt I 321 band 12, 1933

Webbansvarig