| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) bibringa (djur) dressyr (i ngt); på yttre, mera mekanisk väg bibringa (ngn färdigheter l. kunskaper o. d.); ofta i p. pf. TLär. 1847—48, s. 5. (Modeller som) af professorerna (vid målarakademien) voro indresserade .. i en mängd s. k. akademiska ställningar. Rydberg FilosFörel. 1: 327 (1876). Väl indresserade djur. Norlind AllmogL 32 (1912; om jakthundar).
2) gm dressyr inprägla (en färdighet o. d. hos djur l. människa). ASScF 3: 336 (1852). Indresserade vanor. Rydberg FilosFörel. 3: 175 (1878). Essén Doll. 6 (1917). —
-DRICKA, v. [fsv. indrikka]
1) (†) dricka (ngt); taga in (medicin i flytande form, gift); intaga (pulver, piller o. d.) i vatten l. annan dryck; få i sig l. nedsvälja (ngt) tillsammans med vatten o. d. som man dricker. BOlavi 1 b (1578). Biskop Hatto sägs aff Samwetsqwaal hafwa indruckit Förgifft. Schroderus Os. 2: 528 (1635). (En flicka tros) hafva en lefvande Orm i magen .., som hon förmenes hafva indruckit i vatten. Björnståhl Resa 2: 55 (1773). Adlerbeth Ov. 169 (1818). särsk. bildl. med avs. på skymf l. förolämpning o. d. i ord l. handling: taga emot o. hålla till godo med l. finna sig i, låta gå över sig, ”svälja”, ”smälta”. LPetri ChrPina S 3 b (1572). Wij (måste) och indricka af wåra fiender .. mycken försmädelsse så i ord som åthhäfwer. KKD 3: 145 (1709). VDAkt. 1739, nr 524.
2) (i sht i högre stil) (begärligt) med syn l. hörsel uppfånga (ngt) o. göra (det) till sin egendom; inandas (luft, doft o. d.); tillägna sig l. (gm uppfostran l. studier) få (en åskådning l. uppfattning o. d.), insupa. The Phariseers willfarelse, then the aff barndom j Synagogon indrucket hadhe. PErici Musæus 3: 113 a (1582). Lantingshausen Young 1: 84 (1787). Väl hägrade omsider framtidslandet för hans syn; men han fick ej indricka dess luft. Lysander Faust 16 (1875). Hos Schopenhauer och Wagner har han (dvs. Thomas Mann) indruckit den romantiska pessimismen. OoB 1930, s. 61.
3) med saksubj. (numera nästan bl. om mer l. mindre porös massa o. d.): insuga, suga i sig, uppsuga (vätska l. fuktighet). Iorden som indricker regnet, som .. kommer på henne. Ebr. 6: 7 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917; NT 1526: insuper). IErici Colerus 1: 256 (c. 1645). Båten var ei tätare än at han småningom indrack det salta Hafs-vattnet. Mörk Ad. 1: 72 (1743). Daguerre 4 (1839).
4) [efter fr. embu, p. pf. av emboir, suga sig in] mål. i p. pf. om färg (eg. på oljetavla): dunkel, matt (beroende på att oljan delvis sugits in i duken l. träet). Fläckarna (på talgoxens ägg) äro aldrig glänsande utan ”indruckna” i skalet. Rosenius SvFågl. 1: 184 (1916). —
-DRIFT. indrivande; indrivning.
1) (†) till INDRIVA I 3; äv. konkret, om ngt som ”drives” in. (Lat.) impages (dvs. tvärband i dörr), .. (sv.) indrijfft. Wollimhaus Syll. M 6 a (1649). Blodens indrift från hjertat. VetAH 1796, s. 35.
2) (†) till INDRIVA I 7. En wiss dag (blev), för des skyndsamma indrifft til samma collects insamblande uthsedd. VDAkt. 1719, nr 45.
3) till INDRIVA II 2. Vid riklig indrift av minor kunde vi ofta hava ett 20-tal ombord. VFl. 1924, s. 109.
Spalt I 378 band 12, 1933