Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INFART in3~fa2rt, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2, mindre br.) -er.
Etymologi
[jfr t. einfahrt]
(i mera fackmässigt spr.) vbalsbst. till INFARA.
1) abstr.; jfr INFÄRD. (Fartyg) lågo färdiga .. till att förhindra främmande skips innfaahrt (till Kalmar). CGyldenhielm (c. 1640) i HH 20: 298. Vid infarten genom Staden til Kongl. slottet. DA 1793, nr 180, s. 2. När .. (chauffören) kom fram till Nockebybron märkte han vid infarten på bron, att (osv.). SvD(A) 1929, nr 116, s. 6.
2) konkret: väg på vilken l. (trängre) passage gm vilken man färdas in (på l. till ett område), infartsväg, infartsled, i sht förr äv.: inlopp; särsk. om inkörsel till en gård l. ett inhägnat område. Rudbeck Atl. 2: 93 (1689). Stora infarten (till sjukhuset) är i öster midtför administrationsbyggnaden. TT 1871, s. 124. Svensén Världsv. 46 (1908). Stockholms infarter. VoVByggnK 1851—1926 57 (1926; rubrik).
Ssgr (i allm. till 1; i mera fackmässigt spr.): INFARTS-BLOCK. järnv. jfr BLOCK 10 a. TT 1899, Byggn. s. 36. —
-BLOCKFÄLT~20 l. ~02. järnv. jfr BLOCK-FÄLT 2. SJ 2: 496 (1906). —
-GATA. Stadens norra infartsgata. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 23, s. 17. —
(jfr 2) -LED, r. l. m. i sht om sjöled. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 289 (1886). (Efter utställningens) slut iordningställdes en ståtlig infartsled (till Djurgården i Sthm). 2NF 6: 575 (1906). Isen i infartslederna till Stockholm. SvD(A) 1928, nr 23, s. 5. —
-PORT. äv. bildl. SAOL (1900). SvFmT 12: 154 (1905). Suakin .. utgör den bekvämaste infartsporten till Sudan. Rönnholm EkonGeogr. 268 (1907). —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (förr) benämning på viss avgift som under åren 1862—1869 erlades av fartyg som var befriat från skyldighet att taga lots vid ankomst till lossnings- l. destinationsort från öppen sjö. SFS 1862, nr 46, s. 3. Därs. 1868, nr 85, s. 1. —
-RÄNNA, r. l. f. sjöv. inseglingsränna (till en hamn). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 38, s. 9. TT 1894, Byggn. s. 29. —
-SIGNAL. järnv. huvudsignal en järnvägsstations infartstågväg. TT 1897, Allm. s. 236. —
-TÅGVÄG~20 l. ~02. järnv. —
(jfr 2) -VÄG. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 23, s. 15. Stockholmsåsens riktning (har) varit bestämmande för läget af flera bland stadens viktigaste infartsvägar och gator. Sthm 1: 20 (1897). Danmark (äger) de stora infartsvägarna till Östersjön. VL 1908, nr 220, s. 2. bildl. Den stora sydvästra infartsvägen för vår flora. Andersson Växtv. 62 (1896). —
-VÄXEL. järnv. yttersta växel i infartstågväg till järnvägsstation. TT 1899, Byggn. s. 18.

 

Spalt I 411 band 12, 1933

Webbansvarig