| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFICIERA in1fisie4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2 (infischera Tholander Ordl. (c. 1875)); l. INFICERA in1fise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2; v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INFEKTION.
1) (†; se dock slutet) med sakligt subj.: intimt blanda sig med (ngt), impregnera. Stora Grönvallsmalmen uti Nybergsfältet är ganska mycket inficierad af mineraliska syror. NoraskogArk. 5: 512 (1783). — särsk. (i lärt spr., mindre br.) bildl., i p. pf.: ”bemängd”; ”färgad” (på visst sätt). (Under vissa förhållanden) skulle Rom ha fått mottaga en rent grekisk kultur och ej behövt vänta på den orientaliskt inficierade hellenistiska. Athena 59 (1917).
2) (†) försätta l. bemänga l. fylla (ngt med ngt obehagligt l. skadligt); i sht med avs. på luft l. vatten; särsk. dels: uppfylla med osunda dunster l. stank, förpesta, dels: förgifta. Swedberg Schibb. 278 (1716). Sekretet från .. (insekternas spottkärl) utöfvar en frätande verkan på de växt- eller vedartade delar, hvilka af detsamma inficieras. Boheman ÅrsbVetA 1853—54, s. 7. Huru stagnerande svett och hudsekretionsprodukter .. inficiera en snuskig persons omgifning, är oss alla välbekant. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 444. Cannelin (1921). — särsk. bildl. HT 1920, s. 106 (1625). Intet Förgifft inficerar och förgifftar så Menniskian, såsom Synden. Fernander Theatr. 385 (1695). Posten 1768, s. 242.
3) om person (djur) l. sjukdom: smitta ned (ngn l. ngt); förr särsk. i fråga om sådan smitta som ansågs förmedlas gm luft l. vatten; numera bl. med., med tanke på att smittan förmedlas gm växt- l. djurmikroorganismer (bakterier); vanl. i pass. (se dock slutet). Stiernman Com. 1: 707 (1619). Husen ähre inficierade (av pesten). OxBr. 3: 48 (1623). Hon förmenar sig blefvet inficierat af en svår och ovanlig främmad siukdomb (gm samvaro med en soldat). VRP 1701, s. 539. Hans hästar äro inficerade med skabb. Därs. 8/9 1720. Bergman Folksj. 272 (1877). Östergren (1929). — särsk. växtbiol. om (vid försök ofta: avsiktlig) nedsmittning av växt l. växtdel l. jord med bakterier l. svampar. MosskT 1893, s. 50. LAHT 1920, s. 460.
Spalt I 420 band 12, 1933