| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFORDRA in3~fω2rdra, vanl. uttalat ~fω2d-ra, v.1 -ade. vbalsbst. -AN (†, BoupptSthm 8/8 1678, Auerbach (1909)), -ANDE, -ING (†, RARP 10: 463 (1668), Auerbach (1909)).
1) (†) införskaffa, inkalla (en person i landet). Tegel G1 1: 80 (1622). Dee haffva infordrat i rijket een Tysk predikant. RP 5: 123 (1635).
2) (†) transportera l. lägga in (ngt ngnstädes, i sht till förvaring l. lagring); jfr FORDRA, v.1 I 1. (Regeringen har) effterlathit dem accis frij vthi stadzens källare at infordre så mykit wijn, miödh och öll, som the sielfwe opkiöpe. BtÅboH I. 10: 34 (1600). En handtlangare, som infordrar brän-materien (i brännugnen). Rinman Jernförädl. 345 (1772).
3) inkräva.
a) med avs. på prestation av ekonomisk art: indriva, äv.: rekvirera (naturaprestation); numera bl. ngn gg handel. i fråga om inkrävande av till betalning förfallen pänningskuld; förr äv. med avs. på skatt, pålaga l. skyldighet av ngn art (utgående i pänningar, persedlar l. arbetsprestation) vilkens fullgörande myndigheterna kunde påfordra. G1R 27: 265 (1557). Ähr .. wår gunstige willie .., att j samme dagzuereker infordre. HB 2: 35 (1575). Något (av riddarhusets pänningar) ähr uthlänt, som skall infordras. RARP 4: 209 (1649). Den påbudne Krigs Giärdens, infordrande och upbärande. SthmStadsord. 2: 324 (1713). Ödmann MPark 4 (1800). Östergren (1928). — särsk.
α) (†) i p. pr. i passiv bet., i uttr. infordrande skuld (motsatt betalande skuld), skuld som skall inkrävas. BoupptRArk. 1679 (rubrik). Därs. 1712 (rubrik).
β) (†) ss. vbalsbst. -an, -ing, konkret: fordran (se d. o. II 1 slutet), fordring (se FORDRING, sbst.1 II 1 b). BoupptSthm 8/8 1678. BoupptVäxjö 1879.
b) om myndighet: (av underordnad) begära att få sig tillställt (ngt, i sht en skrivelse innehållande upplysningar av i begäran närmare angivet slag, en förklaring, ett utlåtande, en berättelse o. d.); äv. allmännare, i fråga om anhållan från ngns sida, särsk. i uttr. infordra anbud, kostnadsförslag o. d., anhålla att ngn l. man ville avgiva l. inlämna anbud osv. LReg. 332 (1687). När någon Riddare vid Regementerne dör, infordrar Chefen Korsset, och insänder det til Ordens-Skattmästaren. PH 5: 2960 (1750). Den Klagande .. ingifve inom åtta dagar derefter sine besvär til Landshöfdinge-Embetet, som genast infordre vederbörandes förklaring. RO 1810, § 19. Arméns Kasernbyggnadsnämnd infordrar härmed anbud å leverans av (osv.). SvD(A) 1919, nr 6, s. 4. Kallenberg CivPr. 2: 90 (1927).
4) (†) ställa en befallning l. uppmaning l. begäran till (ngn) att begiva sig l. inställa sig l. inkomma (ngnstädes); instämma, inkalla; jfr FORDRA, v.1 II 4. SkrGbgJub. 6: 186 (1590). Han skulle infordra i staden alle steenhuggare, som här till på landet haffva bodt. RP 8: 105 (1640). Infordradhes the godhe herrar, som skulle intaghas (på riddarhuset). RARP 7: 83 (1660). SPF 1818, s. 284.
Spalt I 440 band 12, 1933