| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFÖRLIVA in3~förli2va l. ~fœr-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., Wieselgren Bild. 432 (1877, 1889)).
1) (†) i p. pf.: förkroppsligad (i ngt). Simon Morin .. förkunnade at Christus ofördröjeligen komma skulle uti sin härlighet Införlifwad uti Morini kropp. Block Progn. 104 (1708).
2) förena (ngt l. ngn med ngt annat, särsk. med ett kollektivt helt, ss. en samling l. en korporation l. förening o. d.) så att det l. han ingår ss. en beståndsdel däri l. assimileras därmed; upptaga; vanl. med av prep. med l. (numera föga br.) prep. i inledd bestämning angivande det varmed ngt förenas l. det vari ngt upptages; äv. (numera föga br.) refl.; i pass. äv. med intr. bet. Hagberg Pred. 1: 5 (1814). Den krigserfarne gäst, / Som nyss vi införlifvat i vårt samfund. Atterbom LÖ 2: 300 (1827). Darwin’s arbete om arternas uppkomst .. införlifvas med vår litteratur. Samtiden 1871, s. 363. Tornens införlifvande med kyrkans byggnadskropp. Hahr ArkitH 185 (1902). Att böcker af osedligt innehåll ej må med bibliotek införlifvas. SFS 1905, nr 29, s. 8. En negerby .. är helt visst en främmande företeelse, men den är primitiv och ni införlifvar den lätt med er idékrets. Nyblom Österut 39 (1908). — särsk.
a) i fråga om upptagande av ett landområde ss. del i ett annat sådant: inkorporera. Brask Pufendorf Hist. 250 (1680). Huru har icke Ryssland sträfvat att med sig få införlifva Polen? Svedelius i 2SAH 44: 65 (1868). Införlivning med Vänersborgs stad av visst område inom Frändefors socken. SFS 1920, s. 1498. 2NF 37: 693 (1925).
c) språkv. upptaga (ett ord l. en ordbeståndsdel o. d. i ett annat ord o. d.); särsk. i fråga om det för de polysyntetiska språken utmärkande sättet att bilda en sats gm att i en viss begreppsbetecknande ”rot” inskjuta andra rotelement (av begrepps- l. relationsbetecknande art). Införlivande språk, polysyntetiska språk. Claëson 1: 235 (1858). Språket (dvs. baskiskan) .. införlifvar såsom de mongoliska språken en stor del af de smärre orden eller partiklarne uti verbet. Samtiden 1873, s. 25. 2NF 21: 1315 (1914).
3) allmännare l. bildl. — särsk.
a) (numera föga br.) fast l. intimt förena l. förbinda (ngt med ngt); vanl. i p. pf. Rosenstein 1: 128 (1789). Kroppsstraffen (säger man) äro införlifvade med våra vanor, våra seder, våra traditionela bruk! Oscar I Straff 14 (1840). Dantes yttre öden äro så införlifvade med hans skaldskap, att detta sednare, för att rätt fattas, ofta förutsätter kännedom om de förra. Böttiger i 2SAH 39: 155 (1864). Auerbach (1909). (†) Alingsås Borgerskap, som afsagt sig Stads Privilegierne, samt all Borgerlig näring, äro med Manufacturiet införlifvade och sammanfogade. PH 6: 4323 (1756).
b) i uttr. som beteckna förvärv l. besittning av (ingående) kännedom om ngt l. inträngande i ngns l. ngts väsen o. d.; numera bl. (föga br.) i uttr. införliva sig l. vara l. bliva införlivad med (förr äv. i) ngt. (I Elegien över Wertmüllers död vittnas om) det ömma införlifvande i hvarandras väsen, det nära tilegnande af hvarandras känslor .., som (osv.). Kellgren 3: 161 (1785). Ni vill förmå oss att införlifva oss med grekernas bildning och tyskarnes. Elgström (o. Ingelgren) 254 (1810). Fru Broman som Elisabeth (i Schillers Maria Stuart), hade ej rätt införlifvat sig med sin roll, den anslog ej hennes inre sinne. VexjöBl. 1833, nr 10, s. 2. SvTeolKv. 1930, s. 348.
c) (ngt vard., mindre br.) i uttr. införliva sig l. bliva införlivad med den l. den tanken o. d., göra sig l. bliva förtrogen l. hemmastadd med den l. den tanken. Jag blef alltmera införlifvad med denna tanke (dvs. att hoppa i sjön). Blanche Bild. 3: 34 (1864). Svenson-Graner Väg. 155 (1918).
d) (ngt vard., mindre br.) i p. pf.: som står på en mycket förtrolig fot (med ngn). (Sv.) De äro så införlifvade med hvarandra. (fr.) Ils sont si étroitement unis. Nordforss (1805). Berndtson (1880).
e) (†) i p. pf.: som vunnit insteg (ngnstädes); bruklig. Bannor, svordomar och skälsord, som ibland alla Nationer är så införlifvat, .. tåltes för ingen del hos detta sällskapet. Kempe FabritiiL 37 (1762).
f) (numera knappast br.) i p. pf. i förb. med prep. i (förr äv. med): fördjupad i l. upptagen av (ngt); inbegripen i (samtal o. d.). Wallin 1Pred. 3: 5 (c. 1830). Hon var införlifvad i samtal med Hofrådet. Zedritz TurkMus. 131 (1835). Hvar och en var så införlifvad med sitt göromål, att den ena icke tycktes märka eller ens bry sig om den andra. Blanche Band. 155 (1848). Arkadius Pakkala 112 (1895).
Spalt I 462 band 12, 1933