| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFÖRSEL in3~fœr2sel l. ~för2-, r. l. f. (m. Sahlstedt, Ahlman (1872)); best. -seln; pl. (knappast br.) -slar (RBerg i SOS 1913, s. 224); förr äv. INFÖRSLA, f.; best. -an.
vbalsbst. till INFÖRA.
1) (†; jfr dock a) till INFÖRA 1: införande (i lada o. d.). Serenius EngÅkerm. 52 (1727). Huru många 1000 tunnor (säd) förspilles icke på åkern, vid införslen? LBÄ 32: 81 (i handl. fr. 1793). — särsk.
a) [sv. dial. (Hälsingl.) införsel, n., myrjord, dikestorv o. d. som införes i gödselrummet] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) konkret, om jord, torv o. d. som (för ökande av gödselförrådet) inlägges i gödselstad l. på golvet i ladugård l. i gödselkällare. Widmark Helsingl. 2: 57 (1849). Hellström NorrlJordbr. 293 (1917).
b) oeg.: inlevererande (av skattepersedlar). Szame vskickelige jnförszl är och haffwer warit eder sielffue, så well som Crononne till stoor schada. G1R 11: 369 (1537).
2) till INFÖRA 1 a: handling(en) att införa varor till ett land l. en plats; import; konkret: sammanfattning(en) av de varor som under viss tid (l. vid ett visst tillfälle) införas, införd varumängd. OrdnLilleTull 1622, s. A 4 a. All införsel af bränvin från en stad till en annan eller från landet till städerna förbjöds. Malmström Hist. 5: 174 (1877). Införseln öfverstiger (i Sverge) betydligt utförseln. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 416 (1880). SFS 1923, s. 145. — jfr SOCKER-, SPANNMÅLS-, VARU-, VETE-INFÖRSEL m. fl.
a) (i fråga om ä. förh.) immission (se d. o. 1). FörarbSvLag 4: 204 (1695). JB 9: 7 (Lag 1734). Tengwall Tvist. 197 (1794). Schrevelius CivR 2: 220 (1847). Björling CivR 81 (1907).
b) om rättighet som meddelas en fordringsägare att uppbära viss andel av en gäldenärs lön (l. pension l. livränta); i Sv. upphävd 1877, men återinförd 1917 för sådana fall som uttagande av vissa lagstadgade underhålls- l. barnavårdsbidrag l. av oguldna utskylder l. allmänna avgifter; i Finl. upphävd 1895, men återinförd 1922; särsk. i uttr. (bevilja, få, erhålla o. d.) införsel i ngt. Nordforss (1805). Lag om införsel i avlöning, pension eller livränta. SFS 1917, s. 902.
4) (†) till INFÖRA 3: handling(en) att införa en sed l. en lära osv. l. förhållande(t) att en sed osv. införes. Triewald Bij 88 (1728). Christendomens införsel i Norden. SvMerc. 3: 909 (1758).
5) (föga br.) till INFÖRA 4: handling(en) att införa ngt i en räkenskapsbok o. d.; förr äv. om införande av bidrag i en tidskrift o. d. LBÄ 33—35: 165 (1800). Införsel i boken. Cavallin Kipling Emir. 114 (1898).
-FÖRBJUDEN, p. adj. om vara: underkastad införselförbud, importförbjuden. Införselförbjudna varor. SFS 1924, s. 170. —
-FÖRBUD. (införsel- 1820—1927. införsels- 1695—1923) förbud mot införsel av en vara, importförbud. Cavallin Herdam. 5: 357 (cit. fr. 1695). BonnierKL 11: 1473 (1927). —
(3 a) -HAVARE. (i fråga om ä. förh.) jur. person som hade ”införsel” i en fastighet. Björling CivR 81 (1907). —
-ORT. (i fackspr.) plats där en vara införes i landet l. dit en importerad vara är destinerad l. där den undergår tullbehandling. Malmö, Göteborg och Norrköping .., hvilka på den tiden voro denna varas (dvs. ullens) förnämsta införselorter. TT 1884, s. 99. SFS 1906, nr 44, s. 1. Därs. 1923, s. 26. —
-TULL. (införsel- 1820—1927. införsels- 1830—1923) tullavgift för importerad vara, importtull. SC 1: 311 (1820). BonnierKL 11: 1473 (1927). —
-VARA, r. l. f. (införsel- 1868—1910. införsels- 1907) vara (varuslag) som ingår i ett lands l. en trakts import, importvara; äv. bildl. Forssell Stud. 1: 137 (1868, 1875; bildl.). Sandström NatArb. 2: 264 (1910).
B (numera mindre br.): INFÖRSELS-ARTIKEL, -FÖRBUD, -TULL, -VARA, se A.
Spalt I 464 band 12, 1933