| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INGRESS ingräs4, äv. iŋgr-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) (†) astr. i fråga om solen: förhållande(t) att gå in i en stjärnbild i djurkretsen; inträde. På thenne tijden (dvs. våren) haffuer .. (solen) sijn ingress vthi .. (väduren) första Punct, then 10. Mart. Schwartz Alm. 1648, s. 33.
2) (†) förhållande(t) att hos ngn vinna beaktande l. gillande. Hos Herr Hof Cancelleren hafwa mine Representationer (dvs. föreställningar) funnit rum och ingress nog. MVellingk (1713) i SvMerc. 6: 732. 2RARP I. 2: 79 (1720).
3) början (se d. o. 2), inledning; särsk. om början av en muntlig l. skriftlig framställning; äv. om särskild formel varmed en skrivelse l. en författning inledes; äv. om yttrande varmed man avser att inleda ett samtal. Biurman Brefst. 145 (1729). Ingressen af Regeringsformen. AdP 1786, s. 175. ”Det vore godt om vår Herre ville komma med litet regn”, eller ”det vore godt om vi nu kunde få några dagars värme och solsken”, voro conversationens vanliga ingresser. Lovén Folkl. 178 (1847). Urkunden skall i ingressen angifvas såsom härledande sig från Konungen och ej allenast från Kongl. Maj:t. Reuterskiöld Grundlag. 549 (1925).
Spalt I 504 band 12, 1933