| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INHYSES in3~hy2ses, adv. o. oböjl. adj.
I. ss. adv. Anm. I vissa ställningar kan ordet tänkas användt ss. predikativ o. då uppfattas ss. adj.
1) i fråga om det förhållande att ngn bor i hus l. å ägor som tillhör(a) annan person.
a) i uttr. bo, äv. sitta, förr äv. leva l. vara inhyses, vara ”inhyseshjon”. SthmTb. 27/5 1590. Hon haffuer intet till at bötha medh, vtan sitter på tuv sädesslandh Jordh, och hoss en annan Jnhyses. ÅngermDomb. 1636, fol. 110. Allt för ofta händer, att Mannen tjänar och Hustrun sitter inhyses. VetAH 1800, s. 159. Främlingen som bor inhyses hos dig. 3Mos. 25: 47 (Bib. 1917).
b) (†) bliva l. sätta sig inhyses, taga sin bostad hos ngn ss. ”inhyseshjon”, bliva ”inhyseshjon”. BtFinlH 2: 235 (1588). (En del löst folk fara) kring Om Landet, och settia sigh Jnnhyses hoos Bonden. RARP 3: 262 (1642). PH 5: 3188 (1752).
c) (†) i uttr. hava ngn inhyses, hava ngn ss. ”inhyseshjon”. Kirstin .. sadhe sigh hafwa inhyses några berychtade qwinsspersoner. ConsAcAboP 2: 211 (1660). VDAkt. 1683, nr 292.
2) (†) inomhus.
a) i allmännare anv. i uttr. sitta, äv. leva inhyses, sitta mycket inne, leva i avskildhet l. ensamhet. Weste (1807). Wahrman (1814). Dalin (1852; angivet ss. fam.).
b) bildl. i uttr. sitta inhyses, sitta ombonad i kläder l. klädesplagg så att ansiktet knappast syns. Weste (1807). A. Boberg, sitter inhyses i sin peruque, så som i ett hölass. BL 23: 160 (1856; efter handl. fr. c. 1746). jfr: I en af dessa (”avplankade”) rundelar (i sängkammaren) sitter mamsell inhysas, som i ett sockerstånd. CBonde (1771) hos Trolle-Bonde Hesselby 124.
II. ss. adj.; jfr I anm.
1) motsv. I 1.
a) i eg. bemärkelse: som är ”inhyseshjon”; äv. i substantivisk anv.: ”inhyseshjon”; numera i sht i ssgr. SthmStadsord. 1: 162 (1661). Uti Kusamo äro nu för tiden vid pass 180 hushåll, nybyggare och inhyses inberäknade. VetAH 1772, s. 24. Inhyses Arbetsföre. Därs. 1800, s. 168. En inhyses person. Sundén (1885). Äktenskapsjäf mot Inhyses (N. N.) .. anmäles .. hos Pastorsämbetet i (osv.). PT 1915, nr 63 A, s. 4. Hellström NorrlJordbr. 152 (1917). — särsk. i uttr. inhyses bonde, folk, gubbe, hjon osv., se INHYSES-BONDE osv.
b) (†) i bildl. l. oeg. anv.: som befinner sig inne i l. inom ngt, inombords, inre, intern. (Jag kände mig litet bättre) resesorgen hade litet qväft eller dämpat det inhyses olaget. Eneman Resa 2: 114 (1712). Nordin i 1SAH 4: 263 (1792, 1809). CAEhrensvärd Brev 2: 71 (1795).
2) (†) motsv. I 2.
a) motsv. I 2 a: som sitter mycket inne l. lever i avskildhet l. ensamhet. Holmberg 1: 303 (1795). Dalin (1852; angivet ss. fam.).
b) motsv. I 2 b: insvept i kläder så att ansiktet knappt syns, påbyltad. Nordforss (1805). Dalin (1852; angivet ss. fam.). Berndtson (1880).
Ssgr. Anm. Ssgrna ha i ä. tid säkerligen uttalats ss. två ord o. särskrevos ofta.
B: INHYSES-BONDE. (†) i fråga om gård med flere åboar, om den l. dem som icke voro upptagna i bondetal, utan utgjorde utskylderna lika med husmännen. Thulin Mant. 1: 32 (cit. fr. 1596). Een inhyses bonde ifrån Rusko sochn och Seppilä by, som haf:r några hwss bygdt på den gården, begärer att han fåår boo dher. ConsAcAboP 4: 98 (1672). —
-DOTTER. (i Finl.) dotter av ”inhyseshjon”. SDS 1899, nr 220, s. 3. Bondesonen (N. N.) .. ämnar ingå äktenskap med Inhysesdottern (N. N.) .., hvilken är född .. i Närpes församling, Finland. PT 1907, nr 111 A, s. 4. —
-FOLK. (inhys- 1671—1745. inhyses- 1576 osv.) [fsv. inhysisfolk] jfr -HJON 1, ävensom INNEHYSES-FOLK. (De) åtthe inth[et] i huset, Vthen bodde allenest ther vthi såsom Jnhyses folck. SthmTb. 7/3 1576. Inhyses folck och torpare, som och hafwa sin föda af åker och booskap, gifwe (åt prästen i lön) ther af så myckie på them löpa kan. KOF II. 1: 415 (1659). Linné Öl. 63 (1745). Inhysesfolk bräckligt, dock ej almosehjon. HA 2: 42 (1751). Lönqvist Bara 9 (1775). I äldre tid och särskildt i vissa landsorter kallades backstugufolket äfven inhysesfolk, d. v. s. de ansågos vara af jordägaren inhysta i den på hans ägor anlagda stuga, i hvilken de hade sitt hemvist. Wohlin Torpare 23 (1908). —
-GUBBE. (vard., numera föga br.) jfr -HJON 1. GBonde (1758) hos Trolle-Bonde Hesselby 290. Atterbom Minnest. 2: 162 (1853). Carlén Köpm. 1: 284 (1860). —
-GUMMA. (vard., numera föga br.) jfr -HJON 1. OfferdalKArk. N I 1, s. 110 (1720). Carlén Köpm. 1: 470 (1860). —
-HJON. (inhys- 1791. inhyses- 1710 osv.)
1) person som utan att tillhöra familjen l. tjänstefolket o. utan att erlägga betalning därför har sin bostad o. ofta äv. kost hos en annan (o. som i gengäld biträder vid förekommande göromål); äv. (numera i sht i vissa trakter av Norrl. o. i Finl.): person som utan vederlag l. endast mot ngn obetydlig ersättning i arbetshjälp (spånad o. d.) l. egna tillvärkningar (slöjdalster) l. egen fångst (fisk, villebråd) har sin bostad på annans ägor, backstugusittare. SthmStadsord. 2: 220 (1710). Ingen må Inhyses hion, eller annat folk af mindre frägd, på sine ägor intaga. SmålHembygdsb. 4: 54 (1745). Inhyseshion .. (erlägga i begravnings- o. kröningshjälp) 24 öre. PH 5: 3185 (1752). BtRiksdP 1871, I. 1: nr 29, s. 14. 3NF (1929).
2) (vard. o. skämts.) bildl. l. i överförd anv.; särsk. om parasit (växt l. djur). Aspelin Fl. 60 (1749; om misteln). ESjöberg 211 (1821; om löss). K. slottets nordöstra flygel .. hade .. år (1883) upplåtits till K. livrustkammaren, som tidigare varit ett illa sett inhyseshjon i Nationalmuseum. Fornv. 1923, s. 247.
Ssg (till -HJON 1): inhyseshjons-klass. inhyseshjonens samhällsklass, inhysesklass. Ymer 1908, s. 439. —
-KARL. (inhys- 1705. inhyses- 1610—1901) (numera föga br.) jfr -HJON 1. Så skall han och vtnämpne (till knektar) alle Jhnhyses Karer, som friske och duglige ähre. SUFinlH 3: 98 (1610). Den äldsta af våra kringvandrande samlare inhyseskarlen S. Vilskman. FinMus. 1897, s. 30. Hagström Herdam. 4: 307 (1901; i fråga om ä. förh.). —
-KLASS. inhyseshjonens samhällsklass, inhyseshjonsklass. SPF 1854, s. 124. Torpare-, backstugu- och inhysesklasserna. Öfversikt af deras uppkomst (osv.). Wohlin (1908; boktitel). —
-KVINNA. (inhys- 1679. inhyses- 1560—1798) (numera mindre br.) jfr -HJON 1. RA I. 1: 707 (1560). BB 23: 2 (Lag 1734). VDAkt. 1736, nr 518. —
-MAN, m. (inhys- 1555. inhyses- 1531—1916) [fsv. inhysisman] (numera mindre br.) jfr -HJON 1. G1R 7: 411 (1531). Ingen inhysesman eller quinna ther (i städerna) lijdes som icke will eller kan sigh anten medh kiöpenskap handawärck eller tiänst nära. LReg. 204 (1635). SFS 1916, s. 766. —
-STUGA. (i fråga om förh. i vissa trakter av Norrl. o. i Finl.) backstuga. Lindholm Sibbo 1: 86 (1890). Byar med många bondgårdar och inhysesstugor. HeimdFolkskr. 81: 35 (1904). —
-ÄNKA. (numera föga br.) jfr -HJON 1. Norlind AllmogL 572 (cit. fr. c. 1770). PT 1907, nr 116 A, s. 4.
Spalt I 532 band 12, 1933