Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKARCERERA in1karsere4ra, äv. iŋ1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INKARCERATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. inkarzerieren, eng. incarcerate, fr. incarcérer; av mlat. incarcerare, av lat. in- (se IN-, pref.1) o. carcer, fängelse (se KARCER)]
1) (†) sätta i fängsligt förvar l. arrest, arrestera; häkta. Annerstedt UUH Bih. 1: 338 (i handl. fr. 1638). Någre gemene fångars .. lösgifvande, som sutto incarcererade. CPiper (1711) i HH XXI. 1: 155. Ekbohrn (1904).
2) med. inklämma; nästan bl. i p. pf. ss. adj. (företrädesvis om brock): inklämd. Gubben dödde af incarcereradt bråck. Porthan BrefSamt. 1: 285 (1803). 3NF 4: 113 (1925).
Avledn.: INKARCERATION, r. (l. f.). [jfr t. inkarzeration, eng. incarceration, fr. incarcération] vbalsbst. till INKARCERERA.
1) (†) till 1: insättande i fängelse, häktning. Biberg 3: 504 (c. 1823). Ekbohrn (1904).
2) med. till 2: inklämning. Incarcerationen (av brocket) hade varit i 9 dygn. TLäk. 1835, s. 37. Sundberg (1926).

 

Spalt I 555 band 12, 1933

Webbansvarig