| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) indriva (kil); företrädesvis i överförd anv.: indriva l. infoga (ngt) ss. en kil (i ngt l. mellan två andra delar); i sht i p. pf. (ss. adj.) o. ss. vbalsbst. -ande o. -ning; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Wallerius Tank. 110 (1776). Garpenbärgs socken ligger inkilad mellan Hedemora och By socknar. Kôersner Dal. 37 (1885). Kungsstenen (på Mora äng) var genom inkilade skärvor något höjd över marken. Heidenstam Svensk. 1: 199 (1908). särsk.
a) (numera mindre br.) refl.: intränga ss. en kil, intränga o. sätta sig fast (mellan). BiblHäls. 2: 13 (1881). Fasta ämnen, som inkila sig mellan murverkets beståndsdelar. TT 1881, s. 116. Cannelin (1921).
b) anat. om visst slags sammanfogning av två ben, varvid det ena (med en lång, spetsig ända) är fast instucket i en fördjupning i det andra (ss. tänderna i käkarna), dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning; jfr INNAGLA 2. Sönnerberg Loder 20 (1799). Marklin Illiger 311 (1818). Tänderne sitta inkilade i käkbenen. Berzelius Kemi 6: 539 (1830). Hartelius Anat. 5 (1874).
2) (i fackspr., föga br.) kila fast (ngt i ett omslutande föremål). Vid inkilningen måste Prässmästaren vakta sig, att han icke förkilar formen genom illa passande kilar. Täubel Boktr. 1: 186 (1823). Hagberg Shaksp. 1: 159 (1847; bildl.). —
-KIPA, -ning. [jfr holl. inkepen, t. einkeepen] sjöt. infoga l. fastsätta i kip. Röding SD 43 (1798). Därs. 44. —
-KITTA, -ning. [jfr t. einkitten] (i sht i fackspr.) fästa (ngt i ngt) med kitt; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Rinman 1: 860 (1788). Ett .. krökt bläckrör, .. som lufttätt inkittas vid (mäsk-)karets öfversta rand. EconA 1807, aug. s. 94. Hela flak af hvit porös is, inkittade i klar is. Hedin Transhim. 1: 321 (1909). TT 1927, K. s. 67. —
-KLAMPA. (vard.) klampande förflytta sig in. Carlén Köpm. 2: 320 (1860). Stina kom inklampande. Roos Helgsm. 1: 77 (1896). Lindqvist BakMoln. 118 (1911). —
-KLAMRA, -ing. [jfr t. einklammern] (föga br.) sätta (bokstav, ord, vers o. d.) inom klammer. LoW (1862). Denna vers synes oäkta, hvarför jag inklamrat den. Risberg Aisch. 60 (1890). BtFinlH 4: 92 (1912). Östergren (1928; angivet ss. mindre vanl.). —
-KLAPPA, -ning. [jfr t. einklopfen]
1) (†; se dock slutet) (gm klappning, bultning l. slag) driva in; piska in; äv.: knacka in. Visheten låter sig ikke med våld inklappa. Schultze Ordb. 2289 (c. 1755). (På ena sidan av stenen) inklappades åratalet 1741, då observationen gjordes. VetAH 1769, s. 193. särsk. (fullt br.) bag. gm klappning arbeta in (mjöl o. d.) i deg. Grafström Kond. 208 (1892).
2) (mindre br.) med avs. på sångare, skådespelare o. d.: efter föreställnings l. akts slut o. d. inkalla gm handklappningar. Inklappa en omtyckt sångare. Östergren (1928).
3) (i fackspr.) med avs. på kött, tvätt o. d.: efter insvepning i torrt l. fuktat linne klappa för att därigenom torka resp. fukta. Zetterstrand Kokb. 610 (1863). Langlet Husm. 616 (1884). Köttet lägges i dricka öfver natten och inklappas därefter väl i en duk. HemKokb. 107 (1903). —
-KLARERA, -ing. [jfr t. einklarieren] sjöt. o. tullv.
1) tr.: klarera l. klargöra (fartyg) för lossning gm att vid fartygets ankomst till tullplats anmäla detsamma o. därvid till tullanstalten ingiva märkrulla (inkommande fartygsanmälan) o. övriga skeppshandlingar; äv. i fråga om de åtgärder av tullvärket som erfordras för expediering av från utlandet inkommande luftfartyg l. annat transportmedel eller av gods som för ändamålet anmälts. SC 1: 791 (1821). Från utrikes orter inklarerade fartyg. SydsvD 1870, nr 1, s. 3. SFS 1920, s. 952.
2) intr., om från utlandet inkommande fartyg: göra anmälan om sin ankomst till tullanstalt o. därvid ingiva märkrulla (inkommande fartygsanmälan) o. övriga skeppshandlingar; äv. om från utlandet inkommande luftfartyg l. annat transportmedel: fullgöra de föreskrifter med hänsyn till tullvärket som äro erforderliga för expediering. CVAStrandberg 4: 234 (1857). Under sistförflutna året in- och utklarerade derstädes (dvs. i Köpenhamn) 30828 fartyg. UB 7: 536 (1875). —
-KLAVA, -ning. (i vissa trakter) landt. med avs. på boskap(sdjur): efter insläppande i ladugård o. d. binda i klavar (klave). BtFinlH 2: 343 (1670). Flickorna drevo nu korna fram till bodarna och inklavade dem. Frisendahl Björn. 83 (1921). —
-KLICKA. (†) insätta (ngt) ss. en fläck (i ngt). Lögnen .., hwilken dieffuulen .. genom Adams fall j wår natur inklickat haffuer. Balck Musæus X 5 a (1596).
Spalt I 565 band 12, 1933