INKONVENIENT, r. l. m. (CAEhrensvärd) l. n. (HSH); best. -en.
Ordformer
(-convenieng 1795 (: -conveniengen, sg. best.). -convenient 1678—1769)
Etymologi
[av fr. inconvénient, olägenhet, svårighet, i ä. fr. äv. adj.: icke överensstämmande, icke passande, av lat. inconveniens (gen. -entis), icke överensstämmande, icke passande, av in- (se IN-, pref.2) o. conveniens, p. pr. av convenire, sammankomma, stämma överens (se KONVENERA). — Jfr INKONVENIENS]
Spalt I 590 band 12, 1933
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se