Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKORRUPTIBEL in1korupti4bel, äv. iŋ1-, l. 01—, adj. -ble, -bla; -blare. adv. -T.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -corr-)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. incorruptible; av senlat. incorruptibilis, av in- (se IN-, pref.2) o. corruptibilis (se KORRUPTIBEL)]
(mindre br.) som icke är mottaglig för påvärkan l. mutor, som icke kan förledas l. mutas, som icke låter besticka sig, obesticklig, omutlig; äv. bildl. Posten 1768, s. 320. LittT 1796, s. 389. Såsom Consistorialis var han incorruptibel, ehuru stark hushållare. Ödmann Hågk. 100 (c. 1805; uppl. 1918). Lyceum 2: 22 (1811). BonnierLittH 4: 45 (1930; bildl.).
Avledn.: INKORRUPTIBILITET, r. (l. f.). [jfr t. inkorruptibilität, eng. incorruptibility, fr. incorruptibilité, senlat. incorruptibilitas] (mindre br.) sbst. till INKORRUPTIBEL. LittT 1796, s. 390. 2NF (1909).

 

Spalt I 594 band 12, 1933

Webbansvarig