| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) (numera knappast br.) fästa (ngt) medelst nagel l. spik (i ngt). Linc. (1640; under infigo). (Plogbillarna) äro .. med grofva jern-spikar fästade och innaglade uti plog-foten. Gadd Landtsk. 3: 593 (1777). En i hällen innaglad jernring. Hembygden- (Hfors) 1910, s. 278 (1860). bildl. Isogæus Segersk. 958 (c. 1700). I skolan har jag med glädje märkt hos många af de små hur fast språkreglen är innaglad i minnet. Tegnér (WB) 8: 71 (1836).
2) (†) anat. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing = INKILA 1 b. Ben hänga tillsamman .. (bl. a. genom) innagling, t. e. Tänderne i sine hölsor (alveolis). Rosenstein Comp. 42 (1736). Sönnerberg Loder 20 (1799).
Ssg (till -NAGLA 2): innaglings-led, r. l. m. anat. (†) Innaglingsled är den, som upkommer då ett ben fästes uti det andra benets djupa hola. Hernquist Hästanat. 2 (1778). —
-NAMS-HAGE. [förleden vbalsbst. till sv. dial. (Skåne) nemma in, nimma in, taga in främmande kreatur som kommit in på ens marker (se NIMMA); jfr ä. d. indnam, intagande av lösa kreatur] (i fråga om ä. förh. i Skåne) hage där främmande kreatur som kommit in på ngns marker l. kommit lösa intogos. Intager vångevaktaren .. i vångarne någons lösa Creatur .. sedan almänt låfgifvit är at tiudra, så insättias dhe i Innams Hagen. MeddNordMus. 1899—1900, s. 46 (1754; ur skråordn. fr. Simrishamn). Lovén Folkl. 67 (1847).
Spalt I 658 band 12, 1933