Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INNES-.
Etymologi
[fsv. innis- (i ssgrna innisfolk, -man), motsv. isl. inni, n., hus; jfr eng. inn, värdshus, i ä. eng. äv.: bostad, hus; till INNE, adv.; jfr d. inderste, inde(r)st]
(†) i ssgr: inhyses-.
Ssgr (†): INNES-FOLK. [fsv. innis folk, sv. dial. innersfolk; jfr fd. innæsfolk, d. inderst(e)folk] inhysesfolk. VDBötB 1621, s. 545. —
-KVINNA. inhyseskvinna, kvinnligt inhyseshjon. ÄARäfst 55 (1596). GullbgDomb. 29/1 1656. —
-MAN, m. [fsv. innis man; jfr fd. innis man, d. inderst(e)mand] inhysesman. ÄARäfst 70 (1596). Spegel (1712).

 

Spalt I 700 band 12, 1933

Webbansvarig