| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INNE ssgr (forts.):
(1) -SPÄRRA, -ing (Atterbom LÖ 2: 309 (1827)). (†) inspärra. Ekeblad Bref 1: 279 (1653). Sedan nu Hans Maj:st beränt Pultava och de deruti befinteliga ryssar innespärrat. Dahlberg Lefn. 34 (c. 1755; uppl. 1911). Dalin (1852; med hänv. till inspärra). —
(1 a) -STOCKA, -ning (Hyltén-Cavallius Vär. 2: 374 (1868)). (†) (eg. gm dörrens tillstängning medelst bom l. stock) stänga in (ngn i ett slutet rum); äv. refl. (Han) vndsade .. bonden på lifuet, så at för:de Abraham moste ståka sigh Inne, och låg Inneståckat i try dygen. VRP 1628, s. 291. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 374 (1868). —
(4) -STOD, r. l. f. (föga br.) vad som innestår l. resterar av fordran, lön o. d. Utfå innestoden af sin lön. Wrangel Frihetst. 233 (1895). Högberg Frib. 132 (1910). —
-STÅ, -ende.
1) till 1: stå inne (ngnstädes); nästan bl. (mindre br.) i p. pr.: som står inne (ngnstädes), särsk. om husdjur: som står i stall. Innestående hästar. Barchæus LandtHall. 79 (1773). Det uti .. (tegelbränningsugnen) innestående teglet. VetAH 1815, s. 199. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 202 (1880).
2) till 1 f, 4, om pänningmedel o. d.
a) vara insatt l. placerad l. deponerad (hos ngn, i ett företag, särsk. i bank o. d.). Han har hela sin förmögenhet innestående i affären. Stiernman Com. 1: 662 (1615). Medel, som för gift kvinnas räkning innestå i postsparbanken. SFS 1907, nr 29, s. 3.
b) om fordran o. d.: kvarstå outtagen l. obetald (hos ngn); restera, (ännu) icke vara utbetald; i p. pr.: obetald, resterande. Bergv. 1: 52 (1622). Hvadh än innestår .. aff bevilljade contribution .., moste uttfordras. RP 6: 485 (1636). Alla ännu innestående restantier. VgFmT II. 8—9: 193 (1679). Snoilsky i 3SAH 14: 39 (1899).
d) (†) ss. vbalsbst. -ende i konkret anv.: innestående kapital l. fordran o. d.; tillgodohavande; jfr a, b. Swedberg Ordab. (c. 1730). Jag (vill) ha ut hela inneståendet, både kapital och lön. Högberg Frib. 381 (1910).
3) (†) med subjektsväxling, i uttr. innestå med (ngt), icke hava utbetalt (ngt); restera med (betalningen l. fullgörandet av ngt). (Bankens) Debitorer som medh inlösningen af Panterne ännu innestå. Stiernman Com. 3: 208 (1664). Innestå med betalning. Lindfors (1815).
4) [efter t. einstehen] i uttr. innestå för ngt, häfta i skuld för ngt; stå i borgen för ngt; särsk. bildl.: gå i god för, (an)svara för (sanningsenligheten l. riktigheten av ngt), garantera. Han innestår för så mycket. Meurman (1846). Han innestår för följderna. Sundén (1885). Min .. minnesteckning öfver Hans Järta .. innehåller ingenting, för hvars sanningsenlighet jag icke tror mig kunna innestå. De Geer Minn. 2: 171 (1892).
5) (†) till 9, om tid, i p. pr.: innevarande. Rigzdagen som på inneståande åhr .. berammatt ähr. ÅngermDomb. 9/12 1641, fol. 187. —
1) till 1: stänga in (ngn l. ngt i ett slutet rum); äv. refl.; äv. bildl. Linc. (1640; under concludo). Jag tillbragte .. hela tiden innestängd i min kammare. Palmblad Nov. 3: 16 (1841). Att förekomma (att trollharen diar korna) .. innestänger man .. sina kor. Rääf Ydre 1: 83 (1856). Böök SvStud. 180 (1913; bildl.). särsk. i fråga om belägring l. blockad: innesluta (se d. o. 1 d). Spegel Dagb. 60 (1680). En Svensk escadre var afgången till Bergen, för att innestänga denna stad. Ekelund 1FädH II. 2: 193 (1831). Mankell Fältsl. 822 (1859).
2) till 3, med saksubj.: omsluta, innesluta (se d. o. 3 a). Spegel ÅPar. 23 (1711). Intet hvalf dig innestänger. Ps. 1819, 12: 1. En öde dal framför mig låg, / Som fasansfulla klyftor innestängde. Kullberg Ariosto 1: 44 (1865). —
(jfr 1 c) -SVEPA. (†) insvepa. (Lockbete för fisk:) Een Hundzlefwer inneswept vthi een blåsa .. och hängd i Miärdan. IErici Colerus 1: 158 (c. 1645). Kolmodin QvSp. 2: 454 (1750). —
(1, 10) -SÄTTA. (†)
2) insätta (ngt i en skrivelse o. d.). Then ähreklädningen, som henne .. wardt .. lofwadt, hwilcken Ähreskänck i slutna .. Kiöpebreffwet intit innesat eller omtalat war. BtÅboH I. 8: 175 (1636). —
(1 j, 10) -SÖVA. (†) insöva; bildl. Vällusten innesöver oss vanda vid grant väsende. Linné Diet. 1: 19 (c. 1750). —
-TAGA. (†) intaga.
1) intaga (mark) till brukning, lägga (mark) under hävd; jfr INNE 1 j, 10. Huadt som the store hager belånger swnnan åån skolle (de) wtleggias, som tessa effterschriffne haffue innetagett. SkrGbgJub. 6: 36 (1587).
2) bildl.: ”bemäktiga sig”; jfr INNE 2, 10. Emedan vi finne, at samma blånader .. innetaga deras kroppar, som i kåhlos eller andra arsenicaliska .. dunster förqväfjas. Acrel Sår 47 (1745). —
(1, 10) -TÄPPA, v. [fsv. innetäppa] (†)
1) (gm tilltäppande av utgång o. d.) stänga in (ngn l. ngt). Opå thet att man (skulle) kunne tage fönstret utaff taket, när behoff görsz, så att then onde och skadelige lufften kunne komme ther utt, och icke så vare innetept, som alle stedz i Findlandh plägsedh ähr. G1R 26: 188 (1556). (De) brottade så alla almanna wägar igen, så at krigzfolckitt bleff inetäptt. Brahe Kr. 40 (c. 1585). FörarbSvLag 6: 167 (1723).
2) förse (ngt) med stängsel, inhägna. Iag hafuer .. innetäpt Prästgården med nytt Planke och Skiön Port. VDAkt. 1689, nr 1173. —
(1) -UTI, adv. (†) inuti; invändigt. Then ena (kyrkan) .. är aff trädh bygd och wäl målat inne uthi. Bolinus Dagb. 50 (1670). KKD 7: 70 (1704). —
-VARA, v. (numera bl. i skriftspr.)
1) till 1, i lokal bem.: vara inne (i ngt l. ngnstädes); numera bl. i p. pr., äv. i substantivisk anv. Then säch ssåssom han ssadhe bönebooken ihnnewar. HSH 3: 94 (1566). De i rummet innevarande öfverraskades. Rydberg Frib. 56 (1877). särsk. (†) bildl., om egenskap o. d.: innebo (hos ngn l. ngt). Desse Verser, som hafva en så förbårgad innevarande kraft. Lundberg Paulson Erasmus 104 (1728). Atterbom PhilH 525 (1835).
2) (†) om pänningmedel, fordran o. d.: innestå outtagen resp. obetald (hos ngn); jfr INNE 4. OxBr. 9: 30 (1623). Hälften af alle fordringar, innevarande eller utlånte penningar och ränte medel. BoupptVäxjö 1834, Bil.
3) till 9 a α, om tid; i p. pr.: nuvarande; denna. Innevarande år, månad. Ambrosiani SvSkråämb. 126 (i handl. fr. 1622). Innevarande September. PH 5: 3174 (1751). Det innevarande ögonblicket. Rydberg Vap. 359 (1891). Upsala 1917, nr 156, s. 6. särsk. (i sht i affärsspr.) elliptiskt för uttr. innevarande månad, i sådana uttr. som den 1 innevarande, den 1 dennes. BenzelBr. 84 (1731). Jungberg (1873). —
(jfr 1 c) -VECKLA. (†) inveckla.
2) bildl.; äv. refl. ConsAcAboP 3: 51 (1665). Wår Natur (är) så förwirrat, at han .. i öfwerflödige Laster sigh innewicklar. Preutz Kempis a 2 a (1675). Han var inneveklad i process. VDAkt. 1724, nr 525. —
(jfr 1 c) -VEVA, v. -else (Lind (1749; under verwickelung)). (†) insvepa; inveckla; äv. refl.; nästan bl. mer l. mindre bildl. (Gud) synes undertijden såsom i bedröfwelsen innewewa osz. Laurinus KJohansdr C 3 b (1638). At jag mig ei må innevefva / I syndenes svepning. Kolmodin Dufv. 227 (1734). Lind (1749; under verwickelung). —
(1) -VÅNARE. [fsv. innevanare] invånare (i ett land, ett samhälle l. ett rum l. hus o. d.); äv. (i sht i vitter stil) om djur. VDAkt. 1670, nr 210. Borgens äldre innevånare. Atterbom LÖ 2: 340 (1827). Ladugårdens innevånare. Bremer Strid 61 (1840). Wulff Leopardi 64 (1913). jfr UR-INNEVÅNARE.
Avledn.: innevånarinna, f. kvinnlig invånare. Palmblad i Phosph. 1811, s. 219. Haremets innevånarinnor. Beyel Turk. 45 (1918).
(1) -YRD, p. adj. (†) instängd av yrväder. (På sin avelsgård) bleff han en gångh inneyrdh, vthaff itt stoort vhrwädher. Balck Es. 219 (1603).
Spalt I 703 band 12, 1933