| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INSALIVERA in1salive4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INSALIVATION.
(numera knappast br.) fysiol. vid tuggningen inmänga (födan) med saliv; i pass. äv. med intr. bet. De flytande födoämnena stanna icke i munnen, utan nedstiga genast i magen; de fasta deremot dröja der någon tid för att tuggas och insaliveras. Thorell Zool. 1: 41 (1860). Oförmåga att insalivera födan. UpsLäkF 1867—68, s. 399. LoW (1911: insalivering).
Spalt I 770 band 12, 1933