Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSEL, r. l. f.; best. -selen (Ekeblad Bref 1: 89 (1651; rättat efter hskr.), Rålamb 4: 44 (1690)) l. -seln (Kurck Lefn. 43 (1705)); pl. -seler (IErici Colerus 1: 389 (c. 1645)) l. -sler (RARP 7: 187 (1660: inslerne, best.)); äv. INSUL, r. l. f.; best. -sulen (RARP 1: 154 (1631), Widekindi G2A 104 (c. 1676)) l. -suln (OSPT 1686, nr 52, s. 7, Lönqvist); pl. -er (RARP 6: 339 (1658), Willman Resa 204 (1667)) l. -ar (Kurck Lefn. 43 (1705: insularne, best.)).
Ordformer
(insel (jn-, -sell) 1614—1719. insul 1631—1775)
Etymologi
[liksom ä. d. insel av t. insel (ä. t. äv. insul), av mht. insel(e), insul(e) (fht. īsila, f.), av lat. insula (varav äv. fr. île, it. isola). — Jfr INSULAN, INSULAR, INSULIN, INSULÄR]
(†) ö. Petreius Beskr. 1: 70 (1614). The Danske inslerne. RARP 7: 187 (1660). Swedenborg RebNat. 1: 26 (1719). Lönqvist Bara 12 (1775).

 

Spalt I 783 band 12, 1933

Webbansvarig