Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-SIGNA, -else (Brask Pufendorf Hist. 393 (1680)). [liksom d. indsigne efter t. einsegnen] (†) läsa välsignelse över (ngn l. ngt), välsigna; äv.: (gm välsignelse) inviga. PErici Musæus 3: 23 a (1582). Med helig bön och sång / Till evig ro insigna sist den dödes stoft. Fahlcrantz 3: 301 (1864). —
-SIGNERA, -ing. boktr. i korrektur l. manuskript: gm ett o. samma tecken (invisningstecken) i text o. marginal utmärka att på platsen för tecknet i texten skall införas vad som står skrivet vid tecknet i marginalen. Weste (1807). Elge BoktrK 113 (1915).
Ssg: insignerings-tecken. boktr. invisningstecken. HT 1906, s. 130. Elge BoktrK 49 (1915).

 

Spalt I 785 band 12, 1933

Webbansvarig