Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSKRIBERA in1skribe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; jfr INSKRIPTION.
Etymologi
[jfr t. inskribieren, eng. inscribe, fr. inscrire; av. lat. inscribere, av in- (se IN-, pref.1) o. scribere (se SKRIVA)]
1) (†) inskriva; anträffat bl. i fråga om inskrivning i studentnation. J. H. begiärar nu inscriberas. VärmlNatLdP 7/10 1696, s. 56. Därs. 28/10 1702, s. 86.
2) (i fackspr., tillf.) i p. pf. ss. adj.: försedd med inskrift. Inskriberade bronser. NorstedtVärldH 15: 22 (1928).

 

Spalt I 803 band 12, 1933

Webbansvarig