| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INSKRÄNKT in3~skräŋ2kt, p. adj. -are; n. o. adv. =.
1) (†) motsv. INSKRÄNKA 1: isolerad; tillbakadragen; enslig. Hans inskränkta hydda. Wedberg HD 403 (cit. fr. 1820; möjl. till 2). Hennes ensliga och inskränkta lif. Mellin Nov. 1: 317 (1830, 1865). Almqvist AmH 1: 162 (1840).
2) motsv. INSKRÄNKA 3: begränsad; jämförelsevis ringa l. obetydlig l. fåtalig. Inskränkta tillgångar. Bælter Christen 245 (1743, 1748). Det är vanligit att enskylla sig med inskränkt tid. Johansson Noraskog 1: 5 (i handl. fr. 1785). Vår inskränkta kunskap om Esseismens väsen. Agardh ThSkr. 1: 51 (1843, 1855). Ju inskränktare den krets är, inom hvilken våra intressen röra sig, dess färre ord behöva vi. EHTegnér i Ydun 1870, s. 57. Tallqvist SvFinOrdf. (1898). — jfr O-INSKRÄNKT. — särsk.
a) som har ringa utrymme, trång; numera nästan bl. i uttr. ett inskränkt område, utrymme o. d. Adlerbeth Buc. 117 (1807). Den inskränkta ingången till Förstugan bör utvidgas. VDAkt. 1848, nr 577. Den inskränkta lokalen, som var på en gång verkstad och bod. Hildebrand Medelt. 1: 348 (1881). Bo inskränkt. Auerbach (1909). Inom ett (tämligen) inskränkt område. Östergren (1929).
b) i fråga om levnadssätt: knapp, sparsam, indragen (se INDRAGA I 5 f β); numera bl. i uttr. leva inskränkt, leva under inskränkta förhållanden o. d.; jfr INSKRÄNKA 3 slutet. Sahlstedt (1773). Fastelagen .. firades med .. inskränkt lefnad. Ödmann StrFörs. 1: 471 (1800). Östergren (1929).
c) (föga br.) log. om omdöme vars predikat avser bl. en del av subjektföreställningens sfär: partikulär. Omdömena indelas i hänsigt till qvantiteten .. uti enskilta, inskränkta och allmänna. Tuderus Kiesewetter 42 (1806). Afzelius Log. 20 (1839).
d) om betydelse som man inlägger i ett ord l. uttryck: begränsad, trång, speciell; motsatt: vidsträckt; förr äv. om ordet självt. Stundom tages det ordet Hushållning uti en mera inskränkt och stundom uti en mera vidsträkt bemärkelse. Berch Hush. 5 (1747). Ett allmännare ord är .. nyttjadt för ett inskränktare. Lyceum 2: 114 (1811). Artikulationsapparaten (eller talapparaten i inskränkt bemärkelse, äfven kallad ansatsröret). Nyström Talorg. 3 (1888).
e) om monarkisk statsförfattning, där monarkens makt är begränsad (gm en författning): konstitutionell; motsatt: absolut, enväldig. Inskränkt monarki. Boström Statsl. 45 (1859). Norges styrelseform är inskränkt monarkisk. SvAlm. 1889, s. 44. — särsk. (numera knappast br.) om monark: som har begränsad makt. Visa, at någon Konung är så inskränckt, som det icke giör (dvs. skänker bort ämbeten)! 2RARP I. 1: 41 (1719). Fröding Eftersk. 2: 40 (1894, 1910).
3) [jfr motsv. anv. av t. beschränkt, fr. borné] om person: som har en starkt begränsad fattningsförmåga, ”trång i huvudet”, dåligt begåvad, klen till förståndet, enfaldig, dum; bornerad; äv. om förstånd, omdöme o. d.: trång, klen, trångsynt. Widegren (1788). En Allmänhets falska och inskränkta omdömen. Kellgren 3: 293 (1790). Lewenhaupt, för inskränkt att med sin egen blick omfatta statsförhållandena, tog åsigter af dem, på hvilka han litade. Malmström Hist. 2: 73 (1863). En person, vilken man .. kan karakterisera .. som en något inskränkt .. person. Böök 4Sekl. 15 (1928).
1) till 2: begränsning. (Den) inskränkthet och relativitet, som ligger i begrepet idealitet .. uphäfver absolutheten. Lyceum 2: 14 (1811). Att se tingen i deras inskränkthet. SDS 1901, nr 26, s. 2. särsk. (†) till 2 a: begränsat utrymme. Inskränktheten af ett dagblad tillåter oss ej någon större utförlighet. Polyfem V. 4: 4 (1812). SC 2: 113 (1821).
2) till 3: starkt begränsad fattningsförmåga, dumhet, enfald. Inskränktheten, som dömmer allt efter sig sjelf, skall begapa oss. Atterbom i Phosph. 1810, s. 42. Visa en ovanlig inskränkthet. Östergren (1929).
Spalt I 811 band 12, 1933