Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSTRUMENTALIER in1strɯmänta3lier2 l. -u- l. 01—, l. -men-, äv. —400, förr äv. INSTRUMENTALER, sbst. pl.
Ordformer
(-ler 1758. -lier 1734—1905)
Etymologi
[bildat av INSTRUMENT efter mönster av MATERIALIER]
(numera bl. tillf.) motsv. INSTRUMENT 1: värktyg, redskap; ofta i förb. materialier och instrumentalier. 2RA 3: 582 (1734). Instrumentalier (neml. huggyxor, huggjern .. (osv.)). KrigVAH 1808, s. 116. SFS 1905, nr 28, s. 4.

 

Spalt I 887 band 13, 1933

Webbansvarig