| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) (föga br.) intr., om vätska o. d.: intränga i form av stänk, stänka in, droppa in. Regnet, hvilket instänkte genom de öppna gaflarne. Gosselman Col. 2: 161 (1828).
2) (†; se dock slutet) överstänka, bestänka, stänka ned (med ngt). Weste (1807). ÖoL (1852; med hänv. till bestänka, bespränga). särsk. (numera föga br.) i p. pf. (ss. adj.) i överförd anv.: besprängd, insprängd, inströdd (med beståndsdelar l. fläckar o. d. av annat ämne l. annan färg än huvudmassan); äv.: insprängd, inströdd ss. fläckar o. d. (i ett ämne); äv. bildl. Rinman JärnH 2 (1782). Grå, bruna, röda och spräcklige grofvare marmorarter .. med instänkte petrificater. Dens. 2: 106 (1789). (Tackjärnet) var hvitt, grynigt i brottet, instänkt med några ljusare fjäll. JernkA 1819, s. 160. SD(L) 1902, nr 76, s. 1 (bildl.). —
-STÖPA, -ning. [jfr d. indstøbe]
1) (†) eg.: hälla (ngt i ngt).
a) tillsätta (ett ämne till en vätska o. d.), blanda (ngt i ngt). Deremot (dvs. mot jordloppor) instöpes halfparten hönsedynga och hälften släkt kalk i vattn (osv.). Salander Gårdsf. 213 (1758).
b) ingnida, insmörja (fett o. d. i läder). (Lädret) beredes at smorningen väl instöpes. Broman Glys. 3: 225 (c. 1730).
2) gm gjutning (stöpning) åstadkomma att (ngt) infogas l. insättes i l. kommer att omslutas av ngt o. d., gjuta in; förr äv. bildl. Hans påk af instöpt bly hel tung och ovig var. Rudbeck Borås. 20 (1776). För att småningom instöpa Sanningen i lata Läsares hufvun. Kellgren (SVS) 6: 329 (1793). TT 1901, Allm. s. 153.
Ssg (till -STÖPA 1 c): instöpnings-vatten. (†) (på visst sätt preparerat) vatten vari säd ”stöpes”. Salander Gårdzf. 92 (1727). —
-STÖRTA, -ning (se d. o.). [jfr d. indstyrte, t. einstürzen]
1) intr.: med stor fart l. häftighet komma l. tränga in (ngnstädes), rusa in, störta in; i sht dels om person l. annan levande varelse, dels om strömmande vätska (vatten) o. d.; äv. bildl.; om person numera nästan bl. i p. pr., särsk. i förb. komma instörtande. Med häftighet och förskräckelse instörtar (härolden på scenen). Eurén Kotzebue Cora 129 (1794). När .. / .. i Averni sund instörta Tyrrheniska böljor. Adlerbeth Buc. 76 (1807). Fruktan för den öfverallt instörtande banaliteten i konst, industri och dagligt lif. Strindberg Hafsb. 128 (1890). Tidningshajarna kommo instörtande .. med andra kvällsupplagan. Siwertz JoDr. 127 (1928).
2) (numera bl. i fackspr.) tr.: komma (en vätska o. d.) att häftigt tränga in l. rusa in (i ngt l. ngnstädes). Linc. Ooo 4 b (1640). RelCur. 259 (1682). Den sålunda här upptagna flytande metallen instörtas ånyo häftigt i ingötet. TT 1898, M. s. 32.
3) intr.: (plötsligt l. häftigt) falla ihop, störta samman, rasa; i sht om (del av) byggnad l. om jordgrund o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Staden Zante är genom häftiga jordstötar .. ödelagd, och Fästningen och Rådhuset instörtade. SP 1792, nr 12, s. 2. Sådana katastrofer, som .. broars instörtande m. m. TT 1878, s. 33. Hela det politiska system, som Hattpartiet skapat .. hotade hvarje ögonblick att instörta. Odhner i 3SAH 6: 61 (1891). Hagman FysGeogr. 81 (1903).
4) (†) tr.: komma (ngt) att störta samman; störta omkull. Trollen .. fattade hvar sin pelare, tänkande instörta hela kyrkan. Afzelius Sag. 3: 84 (1841). Meurman (1846). —
-STÖRTNING. [vbalsbst. till INSTÖRTA; jfr d. indstyrtning] (i sht i fackspr., särsk. geol. o. geogr.) motsv. -STÖRTA 3: sammanstörtande, ras. Weste (1807). På flera ställen timade (vid den tid, då Europas fasta land började få sin nuvarande form) instörtningar och bergras. JernkA 1828, Bih. s. 24. Husets instörtning. Sundén (1885). 2NF 32: 953 (1921).
Ssgr (i sht geol. o. geogr.): instörtnings-bäcken. bäcken (se d. o. 4) bildat gm instörtning. 2NF 2: 163 (1904). Därs. 38: 872 (1926).
-STÖTA, -ning. [jfr d. indstøde, t. einstossen]
1) (föga br.) stöta l. knuffa till (ngn l. ngt) så att (han l. det) kommer in ngnstädes, med stöt(ar) l. knuff(ar) föra in (ngn l. ngt); äv. bildl. Fosz 228 (1621; bildl.). Han blef instött i kretsen (av soldater, som bildade krigsrätt). Kempe FabritiiL 28 (1762).
2) med stöt(ar) l. slag driva in (ngt i ngt); stöta in, bulta in, slå in; särsk. med avs. på stickvapen o. d.: (våldsamt l. med en stöt) sticka in (i kroppsdel o. d.). I det (det uddvassa) instrumentet obliqué instötes (i en kroppsdel). Acrel Sår 22 (1745). Då den sista stenen instöttes (i den igenmurade ingången). Palmblad Nov. 2: 67 (1819, 1841). Instöta förladdningen i kanon ell. gevär. Schulthess (1885). Hedin GmAs. 1: 232 (1898). särsk. (†) fäkt. utan obj.: sätta in en stöt. Porath Pal. 1: G 1 b (1693). Balck Idr. 3: 420 (1888: instötning).
3) (†) gm stötning (l. ältning) packa ihop (ngt); äv.: gm hoppackning av mjukt l. finfördelat ämne bekläda (härd l. ugnsbotten o. d.). Samme redeswen .. seger, thet han haffver alt thet smör instött som bönderne framförde. Teitt Klag. 135 (1556). Efter den (dvs. bottnen i milan) med vått stybbe instött är. SRinman hos Wallner Kol. 78 (1746). Rinman 1: 690 (1788).
4) med slag l. stöt(ar) bringa (ngt) att falla in l. störta in l. rasa; stöta in, slå in, trycka in. Schultze Ordb. 5084 (c. 1755). De s. k. ”vädurarne”, med hvilka murar instöttes. Rydberg KultFörel. 4: 433 (1887). särsk. (†) oeg., i p. pf. ss. adj.: intryckt. Näsan är (hos somliga däggdjur) .. Instött. Retzius Djurr. 120 (1772). Marklin Illiger 326 (1818).
5) (†) sträcka sig (intill l. mot ngt), skjuta in (mot), stöta intill (ngt). Kyrkian ligger nid moot Väners vijken, som instöter ved Frugården åth Hunnebergh. VgFmT II. 1: 66 (c. 1670).
6) (†) inträffa, stöta till; ankomma, anlända; om tid: infalla. Wattnquarnarna ½ mill ifrån staden, där offta så myken mäld instöter att (osv.). VRP 1697, s. 330. Emädan så IubelHögtiden som andra Högtidzdagar nu mäst instöta. VDAkt. 1721, nr 123. VetAH 1817, s. 34. —
-STÖVLA. (vard.) komma in med stora o. klumpiga steg (o. med grov o. olämplig fotbeklädnad); i sht i förb. komma instövlande. Han kom instövlande med galoscherna på. Lindqvist Stigm. 155 (1906). Bäst som han stod där .., instövlade hans egen dräng. Heidenstam Svensk. 2: 124 (1910).
Spalt I 912 band 13, 1933