Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSUBORDINATION in1subor1dinatʃω4n l. 0101—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. insubordination; av IN-, pref.2, o. SUBORDINATION]
i sht mil. brott mot den lydnad som ngn är skyldig förman l. överordnad; olydnad i tjänsten; uppstudsighet, ohörsamhet; mil. äv.: förgripelse på förman (l. överordnad). PT 1791, nr 52, s. 2. Det (i Frankrike) allmänt brukliga .. internatsystemet, som uppfostrar till insubordination och sjelfsvåld. Verd. 1884, s. 203. Brott mot krigslydnaden (”insubordination”) (äro) i alla länders krigslagar belagda med stränga straff. 3NF 5: 986 (1926).
Ssgr (i sht mil.): INSUBORDINATIONS-ANDA. jfr ANDE VIII 5 a. KrigVAH 1827, s. 97. —
-BROTT. = INSUBORDINATION. Möller (1807). 3NF 6: 210 (1926).

 

Spalt I 914 band 13, 1933

Webbansvarig