| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUBORDINATION sub1ordi1naʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(i sht i fackspr.) förhållandet att ngn l. ngt är underordnad (-ordnat) ngn annan l. ngt annat l. att ngn står i lydnadsförhållande till ngn annan, underordning, underordnat förhållande; i sht i fråga om militära förh. l. underordning i arbetsliv o. d. Brask Pufendorf Hist. 397 (1680). En wacker Flicka har gemenligen lilla Guden til Ammiral, Hymen til Commendeur och sedan alla Kärligheter efter subordination och rang. Dalin Vitt. 6: 454 (c. 1760). Ifrån den Högste til den lägste i hela Rikets Sjömagt, blifver lydnad och Subordination, .. i strängaste måtto befald och påbuden. SjöreglÖrlFl. 1785, 1: 3. Hafva vi väl .. statuerat all theoris absoluta subordination under hvad man kallar praktiska ändamål? Geijer I. 1: 183 (1845). Subordinationen under Lund (för Uppsala ärkestift) kom att formellt bestå medeltiden ut. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 148 (1962). särsk. (†) konkretare, övergående i bet.: underordnad ställning. Berch Hush. 101 (1747). Så faller ju ögonskenligen af sig sjelf, .. at alle uti Subordinationen, uti hwad Caractere de ock wara må, de böra följa mina ordres. Loenbom Stenbock 3: 282 (1760).
-FÖRHÅLLANDE. förhållande (se d. o. 5) av subordination. Stå i subordinationsförhållande till ngn, vara underordnad ngn. Ifrån denna tid (dvs. 200-talet e. Kr.) bildade sig småningom ett subordinationsförhållande genom presterskapets olika tjenstegrader. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 73 (1834). Boström 2: 444 (1859; i fråga om förhållandet mellan föräldrar och barn). PedT 1947, s. 40.
Spalt S 14358 band 32, 1997