| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTEGRATION in1tegratʃω4n l. 01—, l. -aʃ-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
vbalsbst. till INTEGRERA.
a) (i fackspr., föga br.) till INTEGRERA 1 b: förenande l. sammanförande av skilda delar till ett helt. Samtiden 1873, s. 796. Utveckling och upplösning, integration och dissipation skola (enligt Spencer) i ständig vexling med fysisk nödvändighet framkalla hvarandra. Borelius Metaf. 105 (1883).
b) nat.-ekon. till INTEGRERA 1 c. Integration kallas förening av företag, som representera på varandra följande eller parallella led i en tillverkning. Sommarin EkonL 1: 126 (1915). NordT 1931, s. 102.
c) [anv. utgår sannol. från bet.: fullständigande av ngt l. återställande av ngt som saknas] (†) med. uppfattande av känselförnimmelser från kroppsdelar som antingen gått förlorade l. aldrig varit fullt utvecklade. UpsLäkF 1865—66, s. 63.
2) mat. till INTEGRERA 2. VetAH 1755, s. 227. Phosph. 1811, s. 90. Fogelmarck Diff. 2: 48 (1877). SvUppslB (1932).
(1 b) -TENDENS. nat.-ekon. Den just nu särskilt moderna integrationstendensen inom industrien. Heckscher EoH 137 (1922).
Spalt I 968 band 13, 1933