| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTELLIGENS in1täligän4s l. -tel-, l. intäl1-, i vissa trakter äv. -jän4s, r. l. f. ((†) n. RP 12: 184 (1647)); best. -en; pl. (i bet. 2, 4 o. 6 a) -er; förr äv. INTELLIGENTIE, f.; best. -en.
1) (†) samförstånd, (godt l. vänskapligt) förhållande. RP 1: 206 (1629). Her R. Drotzen sade conjunction och godt intelligence vara af nöden. Därs. 12: 184 (1647). Den goda intelligentien, som är emillan curförsten och de våra. Ekeblad Bref 2: 18 (1656). Den gode intelligence, som Eders Kongl. Maij:tt underholler medh Franckrijke och Engelandh. RARP 9: 353 (1664). Biurman Brefst. 146 (1729).
2) (†) kunskap (om ngt); underrättelse. Stiernman Com. 3: 102 (1662). Genom intendenten Fischerström kan flere intelligenser anskaffas ibland dem (dvs. borgerskapet). MoB 8: 151 (i handl. fr. 1772). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 112 (1808). — särsk. närmande sig bet.: tillfälle att skaffa sig underrättelser. Bör man, efter det som i år händt, kunna cachera sig, att han (dvs. ryssen) ibland våra egna äger intelligenser? Rosenstein 3: 362 (1788).
3) filos. medvetande; stundom äv.: förnuft (se d. o. 3 a); jfr 5. Boström 1: 116 (c. 1830). Den inre motsatsen och enheten af natur och intelligens är sjelfva all-enheten, endast på olika sätt uppenbarande sig i bägge. Geijer I. 5: 126 (1842). Intelligensen, hvars funktioner äro rent själiska och icke, för så vidt vi veta, genom några kroppsliga verktyg tillvägabringas. Trana Psych. 1: 46 (1843). 2NF (1909).
4) (numera mindre br.) filos. i konkretare anv.: medveten (medvetet), förnuftig(t) varelse l. väsen; särsk. om Gud l. det högsta väsendet. Tre särskillda Intelligentzer eller med förnuft begåfvade varelser, Bruma, Veeshnoo och Shivven. LittT 1797, s. 46 (i fråga om indisk religion). Mit första inträde i verlden, den första stora skapelsen för mig, då jag sjelf blifver Intelligents, är utan undantag och inskränkning fri och mit verk. Höijer 2: 129 (1799). (Leibniz kunde) ej .. tänka sig denna substans (dvs. det absoluta väsendet) annorlunda än såsom en monad, såsom en högsta monad, en absolut intelligens, en oändlig ande. Boström 1: 101 (c. 1830). (Änglarna) utgöra en nödvändig länk i den uppstigande kedjan af lefvande intelligenser. Topelius Tb. 39 (1895). — jfr UR-INTELLIGENS.
5) förmåga att förstå o. fatta, förstånd; i sht pregnant: god o. snabb fattningsgåva, begåvning, skarpsinne, godt huvud; stundom äv. i fråga om djur. Intelligensen skulle (i riksdagen) representeras i öfre kammaren och de materiella interessena i den nedra. Liljecrona RiksdKul. 278 (1840). Lagmannens utseende vittnade om .. måttlig intelligens. Rydberg Frib. 32 (1857). Hans genom fortsatta studier klarnade intelligens. Wegelius MusH 269 (1892). (Konung Edwards) anspråkslöshet, humanitet, älskvärdhet och intelligens. Hagberg VärldB 55 (1927). — jfr LEDDJURS-, MEDEL-INTELLIGENS. — särsk. psykol. dels om en individs allmänna förståndsanlag, dels om hans intellektuella totalnivå, intelligensålder (se nedan under ssgr). Jæderholm IntellMätn. 1: 122 (1914). SvUppslB (1932).
6) i konkret anv. av 5.
a) begåvad person, begåvning, ”godt huvud”. BL 21: 262 (1855). Kyrkoherden .. har behöft hela sin förmåga som intelligens och moralist för att motverka församlingens förfall. Ahnfelt StudM 2: 24 (1857). Sinclair Lewis (är) .. en skarpsinnig iakttagare, en självständig intelligens, en man som har sitt huvud för sig, som kan både stava och lägga samman. SvD(A) 1930, nr 302, s. 14.
b) koll.: samling av personer som hava intellektuella (litterära l. vetenskapliga o. d.) intressen l. djupare kunskaper o. högre bildning l. som ägna sig åt intellektuella sysselsättningar. Den s. k. intelligensen. JGRichert (1845) hos Warburg Richert 2: 252. Boston i Massachusetts, .. än i dag den nordamerikanska intelligensens hufvudstad. Feilitzen Real. 3: 60 (1882, 1885). Öfverallt var det borgerskapet och intelligensen, som ställt sig i spetsen för folkrörelsen. Lundegård Stormf. 36 (1893). (Rahel Levin) var en dam af Berlins judiska intelligens. Wrangel BrinkmTegn. 6 (1906). Det bildade ryska samhället, den s. k. ryska intelligensen. Karlgren RyIntervj. 90 (1916). — särsk. i sg. best., ss. (urspr. ironisk) benämning på ett parti i riksdagens andra kammare, intelligenspartiet (se nedan under ssgr). NF (1883). Från ”de nyliberale” hade hans (dvs. Rydbergs) väg genom ”intelligensen” gått till ”landmannapartiet”. Warburg Rydbg 2: 120 (1900). Thermænius SvPolPart. 15 (1933).
Anm. till 6 b. I denna bet. förekommer stundom formen intelligentia, best. -an. (ofta skrivet -tsia) [jfr eng. intelligentsia; efter ry. intelligentsija] Engelsk intelligentsia. Böök 6Ess. 144 (1923). Den viktorianska intelligentian (i England). Hagberg VärldB 23 (1927). Den radikala intelligentsian (i Sverge). GHT 1933, nr 213, s. 3.
-BLAD.
1) [efter t. intelligenzblatt] (†) till 2: tidning vars (huvud)uppgift är att meddela annonser o. kungörelser. Porthan BrefSamt. 1: 260 (1801). Intelligensblad för svenska bokhandeln. (1853; tidskriftstitel). Jungberg (1873).
2) (numera bl. tillf.) till 5 o. 6: tidning som avser att behandla ämnen som särskilt intressera en bildad (litterärt o. vetenskapligt intresserad) läsekrets. Intelligensblad utgifvet i Upsala. (1844; tidskriftstitel). Stockholm saknar än i dag ett intelligensblad, och tidningarna äro ingalunda ett uttryck för de bildades verkliga meningar. OoB 1896, s. 5. —
-FRI. (vard., skämts.) som saknar intelligens, inskränkt, dum. En ovanligt intelligensfri beväring. GHT 1897, nr 8, s. 3. —
-KVOT. psykol. kvot som uttrycker en persons försening, normalitet l. försprång i intellektuell utveckling. Kinberg KrimProbl. 170 (1930). —
-LEK. lek som åsyftar att pröva deltagarnas skarpsinne. Solnedg. 4: 171 (1914). Medan de äldre herrarna ägnade sig åt preferensen, lekte ungdomen ”intelligenslekar” eller resonerade om litteratur och konst. Söderhjelm Levertin 1: 28 (1914). —
-MÄTNING. psykol. utrönande gm metodiska prov av en persons intellektuella utvecklingsgrad. Undersökningar över intelligensmätningarnas teori och praxis. Jæderholm (1914; boktitel). Siwertz JoDr. 109 (1928). —
-NIVÅ. Allmänt sjunkande af intelligensnivån. Strindberg Hafsb. 258 (1890). Henriksson Tyskl. 69 (1901). —
(jfr 6 b slutet) -PARTI. i sg. best.: från och med 1868 till 1880-talets början gängse (urspr. ironisk) benämning på ett parti inom riksdagens andra kammare som huvudsakligen bestod av stadsbor o. ämbetsmän o. som ställde sig i motsättning till landtmannapartiet. AB 1869, nr 286, s. 3. Dardel Dagboksant. 3: 6 (1881). 4GbgVSH V—VI. 3: 87 (1903). —
-SPEL. om vissa slag av kortspel; motsatt: hasardspel. Söderberg Främl. 67 (1903). SvUppslB 15: 1131 (1933). —
(2) -VÄRK, n. (†) om allt som sammanhänger med offentligt kungörande, särsk. offentligt salubjudande. Gazetter, Prix-couranter, notificationer, Addresse- och Auctions-Kamrar, och alt hvad til et fullkomligit Intelligentsvärk fordras. Berch Hush. 139 (1747). —
-ÅLDER. psykol. stadium i intellektuell utveckling på vilket en person befinner sig, jämförd med en normal person i samma ålder. Jæderholm IntellMätn. 1: 124 (1914). Wigert PsykSj. 1: 93 (1924). —
Spalt I 973 band 13, 1933