| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTENSIV in1tänsi4v l. -ten-, stundom 20~2 l. 40~1, adj. -are. adv. -T.
1) (i fackspr.) som har avseende på det inre av ngt l. på dess innehåll l. inneboende kraft l. styrka, som har avseende på graden av ngt (men icke på det yttre omfånget); ofta i motsats till: extensiv. Lutteman Schulze 176 (1799). Innehåll och omfång kallas med ett gemensamt namn begreppets qvantitet (storlek), neml. innehållet dess intensiva och omfånget dess extensiva qvantitet. Borelius Log. 11 (1863). Kallenberg CivPr. 1: 657 (1922). — särsk. i uttr. intensiv(t) jordbruk l. skogsskötsel o. d., om jordbruk osv. vid vilket man (gm användande av mycket arbete o. kapital) söker uppnå största möjliga avkastning på minsta möjliga areal. QLm. I. 3: 52 (1833). Denna lära, om det intensiva jordbrukets företräde, väntar ännu hos oss ett allmänt erkännande. Hamilton i 2SAH 31: 24 (1859). På de stora bolagsskogarna, som utgöra en mycket stor del, bedrives intensiv skogsvård. SvD(A) 1929, nr 351, s. 3.
2) som förefinnes i hög grad l. innebär en hög grad av ngt; kraftig, eftertrycklig, häftig, stark; innerlig; våldsam; ss. adv. äv.: i hög grad, högeligen. Broocman TyUnd. 2: 170 (1808). Jag kände med en särdeles intensiv känsla den begynnande ynglingaålderns glädje. Svedelius Lif 91 (1887). Då man reser ensam för nöjes skull, blifva många stunder så intensivt ledsamma. De Geer Minn. 1: 278 (1892). Sedan tjugu år har en intensiv kamp mot ryskt förtryck präglat hela folkets andliga existens. Söderhjelm Uppror. 11 (1918). Tystnaden, som följer är så intensiv att (osv.). SDS(A) 1932, nr 147, s. 10. — särsk.
a) språkv. som innebär l. betecknar en stegring av ett ords grundbetydelse; förstärkande; särsk. i fråga om verb. Strömborg SvSprSkol. 61 (1857). (Isl.) afbrýði ábrýði .. härstamma från intensift af och brúðr. Rydqvist SSL 5: 102 (1874). Intensiv aktionsart, hvarmed afses ett skeende af mer än vanlig ”intensitet”, alltså ett särskildt energiskt och ihållande sådant, öfverhufvud en stegring af det normala. Noreen VS 5: 643 (1912).
b) i överförd anv.
α) om sak: som (i ngt avseende) visar l. företer stor kraft l. intensitet; äv.: som företer en stark utveckling, livlig. Rydberg Ath. 172 (1859). Alla färger här (på Island) bli intensiva, glödande. Engström Häckl. 100 (1913).
β) om person: som lägger en stor kraft i arbetet på ngt, som visar glödande intresse för ngt, energisk, ihärdig, ivrig. Han är så intensiv i sitt arbete. En .. intensiv fågelvän. Gellerstedt Hult 30 (1906).
Spalt I 981 band 13, 1933