| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTENTION in1tänʃω4n l. -ten-, äv. -tʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
avsikt, syfte; syftemål; syftning; uppsåt, plan. SthmTb. 21/6 1578. (Katolikerna) mena ock, at Prästens intention och upsåt vid förrättningen bidrager til Sakramentets riktighet, frukt och nytta. Rydén Pontoppidan 334 (1766). Den klass af öfversättningar, som hafva för afsigt att .. noga uttrycka hvarje originalets tanke och intention. Frey 1844, s. 454. Väl gingo Carls intentioner följdriktigt ut på att så mycket som möjligt reducera fiendens stridskrafter. AQuennerstedt i KKD 2: VII (1903). Kuylenstierna Statsmaskin. 61 (1926). — särsk. i numera obr. anv.; särsk. i uttr. i (sådan l. sådan) intention. Intill dess att han sin intention och vårt desiderio hafver giordt fyllest. OxBr. 10: 374 (1638). Han (dvs. Rysslands regent) tänkte them Swenskom ett nytt Krijgh öfwer Halszen draga, alt i then intention, at (osv.). Widekindi KrijgH 31 (1671). Gref Gyllenborgs Memorial har en god intention, men (osv.). 2RARP 6: 206 (1731). Herr Generalens sentiments och goda intention för fäderneslandet har varit och äro mig bekante. HSH 7: 330 (1742). Jag talade äfven vid Atterbom, då han .. var här på besök, i samma intention. ALGeijer (1854) hos Dahlgren 2Ransäter 179.
-FÖRNIMMELSE. med. förnimmelse av avsiktlig rörelse i trots av att sådan på grund av förlamning icke kan äga rum. Gadelius Själsl. 1—2: 249 (1921).
1) hava (ngt) för avsikt, åsyfta. Medh mine böner inför Gud önskar (jag), sådan effect derpå föllja kunde, som derigenom intentioneras. HSH 17: 272 (1662). Vultejus Spörsm. Dedik. 4 (1684). Pfeiffer (1837).
2) i p. pf. ss. adj.: som har ngn viss avsikt, som åsyftar ngt, hågad. Effter som Turken förwisso skal wara intentionerat at bryta medh Wåld igenom Croatien, altså bemödar man sigh här myckit (att möta ett turkiskt anfall). NAv. 6/3 1657, nr 1, s. 1. Ambrosiani DokumPprsbr. 21 (i handl. fr. 1670).
3) [efter fr. bien intentionné] i p. pf., i uttr. väl intentionerad, bevågen, välvilligt stämd. KKD 4: 202 (1713). HSH 6: 320 (c. 1750).
Spalt I 982 band 13, 1933