| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTERFERENS in1terferän4s, äv. -aŋ4s, r.; best. -en; pl. -er.
fys. benämning på det fysiska fenomen som består i vågrörelsers samvärkan (förstärkande l. neutraliserande), då de möta l. korsa varandra. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 31. Värmets interferens. Edlund Därs. 1849, s. 50. Moll Fys. 4: 7 (1901). Experiment .. öfver ljusets interferens. BtRiksdP 1905, 8Hufvudtit. s. 152. NoK 42: 179 (1925). På grund av interferens med en tysk station har .. (Hälsingborgs radiostations våglängd) måst sänkas. SvD(B) 1926, nr 57, s. 2.
-BILD. bild (ofta bestående av ett system av omväxlande ljusa o. mörka strimmor) uppkommen gm ljusstrålars interferens. VetAÅrsb. 1908, s. 216. Odencrants Fotogr. 47 (1929). —
-FENOMEN. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 126. Interferensfenomenen hos ljus- och röntgenstrålar. 2NF 37: 91 (1924). —
-FRANS. om var särskild av de på en interferensbild uppträdande, ljusa o. mörka strimmorna. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 6. VetAÅrsb. 1908, s. 216. —
-FÄRG. färg framkallad av ljusets interferens. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 59. Många fjärilars vingar ha den .. egenskapen att ändra färger när de betraktas i olika riktning. Här ha vi .. ett exempel på sådana interferensfärger (som t. ex. på såpbubblor). NoK 42: 200 (1925). —
-METOD. metod enl. vilken man betjänar sig av vågrörelsers interferens. särsk.
a) fotogr. (på ljusstrålarnas interferens baserad) metod för framställning av fotografier i naturliga färger. 2NF 8: 1000 (1907). SvFotogrT 1924, s. 133.
b) benämning på en av fransmannen A. Fresnel († 1827) uppfunnen metod att med tillhjälp av ljusstrålarnas interferens bestämma mycket små vinklar. PopAstrT 1921, s. 60. —
-PRISMA. för framställning av interferensfenomen användt instrument bestående av ett likbent prisma med den brytande vinkeln nära 180°. NF (1883). —
-SPEKTROMETER. Interferensspektrometrar, med vilkas hjälp det är möjligt att med yttersta precision bestämma olika ljussorters våglängder. NoK 42: 209 (1925). —
-SPEKTROSKOP. spektroskop för undersökning av spektrallinjers finstruktur och för relativ uppmätning av våglängder. 2NF 26: 634 (1917). —
-STÖRNING. radiotekn. störning i radiomottagning, beroende på ljudvågors interferens. SvD(B) 1926, nr 70, s. 2. —
-TON ~tω2n. radiotekn. ton uppkommen i radioapparat gm elektromagnetiska vågors interferens. 2NF 38: 80 (1925). —
-VISSLING. radiotekn. jfr -TON. Interferensvisslingar (vid radiomottagningen) erhållas om jordledningen bortkopplas. RadioAm. 1925, s. 31.
Spalt I 985 band 13, 1933