Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTERIM in4terim, äv. in3terim2, n. (VDAkt. 1652, nr 47, osv.), i bet. 2 äv. r. l. m. (ConvLex. (1822), Holmquist Kyrkoh. 2: 120 (1931)); i best. anv. utan slutartikel; pl. =.
1) (†) mellantid, ”mellanskov”; övergångstid; provisorium. VDAkt. 1651, nr 213. Förmanandes them (dvs. sockenborna i ett pastorat som stod vakant) til rolighz och stilhz vthi thetta interim. Därs. 1664, nr 1. Fattigdomen är .. (svenskens) grundtillstånd, förmögenheten blott hans interim. Almqvist Fattigd. 29 (1838). — särsk. [efter lat. ad interim] i uttr. till (ett) interim, under mellantiden, tills vidare. Allenest beder jag .. E. K. Maj:t till ett Interim allernådigst behagade förordna mig ett ährligitt underhåld. GStiernhielm (1657) i HSH 3: 126. Almqvist AmH 2: 235 (1840).
2) [eg. specialanv. av 1] i sht kyrkohist. benämning på var särskild av de tre förordningar (regensburginterim 1541, augsburginterim 1548 o. leipziginterim 1548) varmed kejsar Karl V sökte provisoriskt (dvs. till dess ett allmänt kyrkomöte fått avgöra saken) bilägga religionstvisterna mellan katoliker o. protestanter i Tyskland; särsk. om det s. k. augsburginterim. G1R 20: 84 (1549). Det så kallade Interim, som skulle bemedla en förlikning eller ett stillestånd emellan Protestanterne och den påfviska kyrkan. Franzén Minnest. 3: 542 (1842). Holmquist Kyrkoh. 2: 120 (1931).
Spalt I 987 band 13, 1933