Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTERIMIST, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. interimist (i bet. 2); avledn. av lat. interim (se INTERIMS-)]
(†)
1) person som tills vidare (provisoriskt) uppehåller en befattning l. innehar en funktion o. d. Till wedergälningh för dhet arbete han nu på ett åhr haf(ve)r vthstådt i Fryele (som stod ledigt o. fick ny kyrkoherde 1675) och dher sammastädess waret interimist (osv.). VDAkt. 1674, s. 480. Annerstedt UUH II. 1: 127 (1908; om tillfällig medlem av ett kommunitet).
2) kyrkohist. person som anslöt sig till Karl V:s interim (se d. o. 2). Schroderus Os. III. 1: 305 (1635).

 

Spalt I 988 band 13, 1933

Webbansvarig