Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTERPELLANT in1terpälan4t l. -pel-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. interpellant; av fr. interpellant, p. pr. av interpeller (se INTERPELLERA)]
i sht polit. person som framställer interpellation. FörklFrämOrd (1885). Kuylenstierna Statsmaskin. 98 (1926).

 

Spalt I 1002 band 13, 1933

Webbansvarig