Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTERVJUARE in1tervjɯ4are, äv. 10302, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. INTERVJUER, m.||ig.; best. -n.
Ordformer
(-viewer 1883—1906. -vieware 1884—1896. -vjuare 1897 osv.)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. interviewer; avledn. av INTERVJUA]
person (tidningsman) som intervjuar ngn. En skicklig intervjuare. NF (1883). Ingenting är heligt för interviewern … Ert lifs heligaste förhållanden äro prisgifna åt honom. Paijkull Blouet Jon. 119 (1889). GHT 1897, nr 110, s. 2. Östergren (1929).

 

Spalt I 1011 band 13, 1933

Webbansvarig