Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTILLS in4~til1s l. 3~2, l. 04, prep. o. konj.
I. (numera föga br. utom ss. senare ssgsled) prep.; i fråga om tid: (ända) till. Ända intils nu. Borg Luther 1: 207 (1753). — jfr DIT-, HIT-, HÄR-INTILLS. — särsk. i den konjunktionella förb. intills dess, till dess att, tills; jfr II. Lämpeligast voro, at låta bero vid de Författningar, som .. utkommit, intils dess Kongl. Maj:t kunde i Nåder finna godt, at annorledes förordna. AdP 1800, s. 352 (”252”).
II. (numera föga br.) konj.: (ända) till dess att, tills. KKD 6: 81 (1708). (Tettenborn hade) gjort fångar och samlat trofeer .., intills han .. måste .. draga sig tillbaka. Wingård Minn. 10: 23 (1849). (Fjärde kretsen i Hades) heter sorgens fält och hyser offren för en olycklig kärlekslåga, intills de renats för en lyckligare tillvaro. Rydberg Vap. 198 (1891).
Spalt I 1014 band 13, 1933