| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTRIKAT in1trika4t, adj. -are; n. o. adv. =.
1) invecklad, tilltrasslad; svår att utreda l. fatta l. att komma till rätta med; ”benig”, kinkig, krånglig, besvärlig. RARP 7: 172 (1660). Logica (kan) med fog kallas ett Filum Ariadnæum, derigenom vi utrede oss uhr beniga och Intricata meningar och discurser. Bliberg Acerra 52 (1737). ”Säg oss huru du skulle afgöra, i detta ganska intrikata fall”. Bremer Nina 188 (1835). De skenbart enkla problemens intrikata karaktär. 5GbgVSH A I. 2: 15 (1929).
2) om person: som beter sig på ett försåtligt sätt; listig; ränkfull, intrigant; numera nästan bl. (vard.) med bibet. av lust att ställa till obehag: begiven på ”rackartyg”. Som af Handlingarne, Bröder, / Syns hur intricat / Brodren W .. z sin fordran stöder / Blott på prat. Bellman (BellmS) 2: 127 (1791). (Sv.) Intricat .. (fr.) Dissimulé, fin, rusé, matois, captieux, cauteleux. Weste (1807). Och som det intrikata stycke hon (dvs. grevinnan) var, gav hon sig till att (osv.). Lagerlöf Liljecr. 202 (1911).
Spalt I 1040 band 13, 1933