| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVECKLA in3~vek2la, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
— jfr VECKLA IN.
1) (i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) insvepa, inlinda (i ngt); numera nästan bl. med avs. på sak; med avs. på person numera bl. ngn gg skämts. Han (dvs. Jesus) war .. aff korset nedertagen j linnekläden inwiklat och swept, och nedherlagd j grafwen. OMartini Bew. C 4 b (1604). IErici Colerus 1: 149 (c. 1645). Kycklingshalfvorna kringvändas .. och invecklas jemnte kryddorna uti tredubbla papper. Sjöberg Singstock 99 (1832). Hallin Hels. 2: 119 (1885). I papper invecklade karameller. Grafström Kond. 1 (1892). I vagnen sutto de båda gamla fröknarna .. och båda voro de invecklade i oräkneliga sjalar och pläder. Qvarnström Flem. 54 (1926). — särsk.
a) (†) refl.: svepa in sig (i ngt). Ehrenadler Tel. 1022 (1723). Sedan han invecklat sig i ett lakan, tog han tvättskålen i den ena handen .. och framskred. VexjöBl. 1842, nr 1, s. 3. Inveckla sig i kappan. Meurman (1846).
b) [jfr motsv. anv. av lat. implicare] (†) övergående i bet.: omslingra. Mercur, .. han målas med en Staaff, som 2 Drakar inweckla. Rudbeck Atl. 2: 509 (1689).
c) (†) oeg., i pass. med intr. bet., i fråga om ämne, mineral o. d.: inblandas, inmängas; äv. refl., i uttr. inveckla sig med (ngt), blanda sig med (ngt). Stiernhielm Arch. B 2 a (1644). Så almän, som Kalkjorden är i verlden, ehuru hon kan ligga invecklad och fördold i somliga ämnen: så mångfaldig är dess nytta och bruk. Cronstedt Min. 32 (1758). SvMerc. 1762, s. 398 (refl.). Smältan kan bli ojemnt rå och färsk, och otät af invecklad slagg. Åkerman Stångj. 88 (1839).
d) (numera knappast br.) bildl. (jfr 3 c): innesluta, insvepa; inhölja, inlinda. Schroderus Liv. 511 (1626). Inga irriga Religions tanckar, ehuru de voro omklädde och i dikter inveklade, borde få spridas ut genom trycket. 2Saml. 6: 172 (1749). Ju mindre vi inveckle Svenska Språket i reglor och påbud, ju snarare få vi det i et rent och redigt skick. Sahlstedt CritSaml. 1: 109 (1759). Äldsta Tidehvarfvet af Svenska Handeln .. (är) i mörker inveckladt. 2VittAH 2: 327 (1787, 1791). Detta omdöme .. tyckes .. ligga inveckladt i de tillskrufvade phraserna. Cavallin Herdam. 5: 92 (1858). Forssell G2A 107 (1894). — särsk. (†) mat. i uttr. vara invecklad i ett tal, ingå ss. faktor i ett tal. Enär X är inwecklad vti et stumt tahl, moste begge likhetstahlen ibland förhöjas, innan man får X skildt therifrån. Swedenborg Reg. 120 (1718).
2) (†) hopveckla, hoprulla.
a) med avs. på fana: hoprulla. Kurck Lefn. 115 (1705). (Då) Regementet .. kommer utom förstaden, hvarest Befälhafvaren låter gifva tekn med Trumman, då .. Fanorne inveklas. PH 5: 3135 (1751).
b) zool. o. bot. i p. pf., om kroppsdel l. växtdel: inböjd, hoprullad. Invicklade (horn) .., hvars krökningar emottaga hvarannan. Retzius Djurr. 125 (1772). Marklin Illiger 432 (1818).
3) insnärja, intrassla; i sht med bestämning inledd av prep. (ut)i; särsk. om snara, nät o. d.: få (ngn l. ngt) att fastna l. trassla in sig; numera (utom i c) bl. ngn gg refl.: trassla in sig (i ngt). Stiernhielm Lycks. Cart. 1 (1650, 1668; i bild). Thet andra benet, som var eij så mycket inviklat uti efterbördens hinnor. Hoorn Jordg. 2: 197 (1723). En tankelös fogel .. vet icke af, förr än snaran invecklar honom. Bælter JesuH 5: 1011 (1759). Som han (dvs. den ringlade sälen) är liten, invecklar han sig ofta uti fiskarens garn. Källström Jagt 150 (1850). Han (dvs. Kaligula) rusar så häftigt ut, att han invecklar sig i togan och faller ut för trappan. Rydberg RomD 39 (1877). — särsk.
a) (†) bringa (ngt) i oreda, trassla till (ngt). När Stockar eller Påålar i Watnet hafwa inwicklat Näätet eller Nooten. Hildebrand MagNat. 193 (1654).
b) (†) i uttr. vara invecklade med varandra, om grenar o. d.: vara sammanflätade med varandra. Sylvius Curtius 386 (1682).
c) (fullt br.) bildl. (jfr 4).
α) insnärja, intrassla o. d.; dels med personobj.: insnärja (ngn i ngt); dels med sakobj.: intrassla l. infläta (ngt i ngt); äv. refl.; förr äv. utan prep.-bestämning: ”snärja” (ngn l. ngt). Inveckla sig i motsägelser, i tvetalan. (Det) är intet som så besmittar och inwecklar ens Hierta, som then oreena Kärleeken til Creaturen (dvs. de jordiska tingen). Preutz Kempis 137 (1675). Månne myckenheten af Metaphysiske ordasätt och .. i hvar andre inveklade delningar, fördelningar och underdelningar, äro för alla lika begripeliga? CGCederhielm (1738) i SvMerc. V. 4: 261. Med hvilken fasa skulle jag icke se, huru de särskilda himlakropparnes banor invecklade sig i hvarandra. Wikner Tank. 172 (1872). Ett vanligt fel hos åtskilliga talare var att inveckla sig i mellanmeningar, från hvilka de aldrig återkommo till hufvudsatsen. De Geer Minn. 1: 79 (1892). Östergren (1929). — särsk.
α’) (†) i uttr. vara invecklad uti l. med (ngt l. ngn), vara intimt förenad med, intimt sammanhänga med (ngt l. ngn). Theras välfärd är invecklat uti vårt välstånd, och theras fiender äre våra. RP 8: 456 (1641). Frälsegodzen i wåre Grefweskap äre så med oss inweklade, att (osv.). RARP V. 2: 144 (1655).
β’) (numera föga br.) refl., utan prep.-bestämning: trassla in sig. Den som tror och påstår sig tala sanning, under det han ljuger .., invecklar sig mer och mer. Almqvist Monogr. 361 (1845).
β) göra tillkrånglad l. komplicerad, trassla till; försvåra; numera i sht med avs. på en fråga, ett problem o. d.; förr äv. refl.: komplicera sig. At han detta tvistemål icke reda kunnat, men mera inveklat. VDAkt. 1798, nr 1. Samhällslifvet utvicklar eller invicklar sig allt mer och mer. Tegnér (WB) 6: 207 (1828). Ju mera samhället utvecklas, desto mer invecklas alla förhållanden. VexjöBl. 1839, nr 9, s. 2. För att icke inveckla frågan, måste vi tydligen åtskilja de dogmatiska och de historiska skrifterna. Agardh ThSkr. 1: 52 (1843, 1855). Vad det är enkelt att dö. .. Och så går man här och plågar sig med en massa inbillningar. Vi ha invecklat saken i onödan. Siwertz JoDr. 102 (1928). — särsk.
α’) (†) med avs. på händelserna i ett drama, en roman o. d.: sammanväva, hopsnärja; särsk. ss. vbalsbst. -ing, förveckling, konflikt, intrig (i ett drama osv.). Hur skall det gå med min roman? Jag får ju ingen knut, ingen inveckling. Bremer Grann. 1: 158 (1837). Fru Carlén .. förstår ypperligt att laga tillsamman historier, att inveckla ett äfventyr och att åter reda ut nystanet. Sturzen-Becker 1: 119 (1845, 1861). BEMalmström 8: 31 (1860).
β’) (†) ss. vbalsbst. -ing, konkretare: förhållandet att vara komplicerad; komplikation, konflikt, förveckling. De mänskliga förhållandens alt mera tiltagande invickling och förvirring. Hasselroth Campe 74 (1794). En man .., som blifvit van vid .. intriger, cabaler (osv.) .., finner ett lif .. utan inveckling, alltför enformigt. Rademine Knigge 1: 133 (1804). Mitt .. besök .. skall medföra .. bekymmersamma invecklingar. Mellin Nov. 2: 188 (1849, 1867). Cannelin (1921).
γ’) i p. pf. i adjektivisk anv.; dels om konkret föremål o. d.: komplicerad, inkrånglad; dels om ngt abstr.: tillkrånglad, svår att komma till rätta med, svårlöst, besvärlig, intrikat. En invecklad apparat. Ett invecklat maskineri, urvärk. Frågan, uppgiften är ganska invecklad. Ett invecklat ämne. Effter saken var inveklat, ty blef hon remitterat till Stetin. RP 8: 243 (1640). Man (måste) achta sig .. för longa, mörka och inweklada meningar. Swedberg Schibb. 90 (1716). Utreda och bilägga åtskilliga inviklade tvister. Dalin Vitt. I. 3: 224 (1758). Väggarne äro för tjocka och gångarne för invecklade, för att (männen) .. skola finna vägen till honom. Lönnberg Kåre 234 (1887). Utskottsvalen på riddarhuset voro ganska invecklade. De Geer Minn. 1: 192 (1892). För julklappens invecklade historia redogör jag nedan. Nilsson FestdVard. 29 (1925).
4) [jfr motsv. anv. i holl. o. ä. t.] i överförd l. bildl. anv.: inblanda, engagera, indraga (ngn i ett förehavande, företag o. d.); äv. refl.; numera bl. i fråga om strid, tvistighet, besvärlighet, bekymmer o. d.; med bestämning inledd av prep. i (förr äv. med); förr äv. utan prep.-bestämning: engagera, binda. Han blev mot sin vilja invecklad i en långvarig och dyrbar process. Hans godtrogenhet invecklade honom i många svårigheter. (De äro) mycket inwecklade uti stora och wichtiga Embetes Syslor. Rudbeckius KonReg. 25 (1614). Wij ähre här vthe j dette Tyske Krigett inwekladhe. RARP 2: 147 (1634). Thet synes oskäligit wara, at Bergsmännen skola inwekla sig uti borgerlig näring och handtering. Bergv. 1: 188 (1649). Konungen i Dannemark .. corresponderade med mina fiender, och wed siön intet annat intenderade, än inwekla mig med krijg. RARP 7: 4 (1660). (Österrike har) medh dem (dvs. med Sverges fiender) .. spunnit förderfwelige consilier at inweckla Kongl. Maij:tt (dvs. K. X G.) mehr och mehr på alle orther. Därs. 152. Man är så mycket invicklad i det jordiska, som måste skötas. Nohrborg 426 (c. 1765). Vi hafva .. sett, i hvilka finansiella svårigheter universitetet invecklats i början af 1670 talet. Annerstedt Rudbeck Bref cix (1899). Vid jultiden (1894) invecklade sig Tavaststjerna i en literär polemik med Nya Pressens literaturkritiker. Söderhjelm Tavaststj. 263 (1900). SvD(B) 1927, nr 183, s. 3. — särsk.
α) (†) i uttr. invecklad i ett samtal, inbegripen i ett samtal. Jag såg en man .. invicklad i et ifrigt samtal med en annan. Eurén Kotzebue Orth. 3: 65 (1794).
β) (†) i uttr. invecklad i svagheter, behäftad med krämpor o. d. Wår Ehrew. Kyrkioherde ähr inweklat nu på sine Ålderdoms åhr uthj åtskillige tillstötande swagheeter. VDAkt. 1686, nr 139.
Spalt I 1084 band 13, 1933