IN ssgr (forts.):
IN-VEKA, -ning. [efter t. einweichen] uppmjuka (ngt) gm att låta det ligga i vätska (lägga det i ”blöt”); numera bl. garv. med avs. på hud(ar). Kummijn inweekt j ätikio. BOlavi 66 b (1578). Hafwren, inweekt med Melisze och Poleye-Watten. Roberg Beynon 217 (1697). Man .. inveker .. (hudarna) i kallt vatten. Hirsch LbGarfv. 199 (1898).
Spalt I 1087 band 13, 1933
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se