| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVERSION in1værʃω4n l. -vär- l. -ver-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (numera bl. i fackspr.) omkastning l. omvändning (i förhållande till det naturliga l. ursprungliga l. vanliga med avs. på ordningsföljd l. läge o. d.); äv. bildl.; äv. mer l. mindre konkret; jfr INVERTERA 1. Man har trott, att som smickret vore ett oförtjent och öfverdrifvit beröm, så vore alt sådant beröm ett smicker: en lika så falsk, som vanlig inversion. Kellgren (SVS) 6: 203 (1788). BonnierKL (1924). — särsk.
a) språkv. o. stil. omkastning av satsdelars l. satsers ordningsföljd (ofta betingad av önskan att vinna starkare eftertryck på en i vanliga fall längre fram i satsen l. meningen stående satsdel l. sats, vilken då ställes i satsens resp. meningens början); äv. me l. mindre konkret. Thorild 1: 48 (1781). Moberg Gr. 54 (1815). Hvilka inversioner som helst, man må göra, fordrar dock meningens tydlighet, att man icke skiljer utbildningar (dvs. bestämningar) från sina hufvudord. Boivie SvSynt. 78 (1826). Det råder (i novellsamlingen) överflöd på misslyckade inversioner och löjliga liknelser. OoB 1931, s. 344. — särsk. språkv. i inskränktare anv.: omvänd l. inverterad ordföljd; jfr INVERTERA 1 a α. Lindblom Log. 62 (1836). Beckman SvSpr. 219 (1904).
b) mus.
α) omvändning av en intervall l. ett ackord gm att en av intervallens resp. ackordets toner förskjutes en oktav uppåt (l. nedåt), varigm en ny intervall uppstår resp. nya nyanser av samma ackord uppstå. SvUppslB (1932).
β) omvändning av temat i musikstycke, i det att stigande intervaller göras till fallande o. tvärtom l. (mera sällan) så att temats toner framföras i omvänd ordningsföljd. NF (1883).
c) meteor. det förhållande att temperaturen tilltager uppåt i atmosfären (i stället för att avtaga, ss. vanl. är fallet); äv. konkret, om område l. skikt i atmosfären med dylik inversion. Ymer 1929, s. 79. — jfr TEMPERATUR-INVERSION.
e) geol. det förhållande att i vågformiga veck sammantrysckta bärg- l. jordlager ytterligare hoptryckts, så att vecken helt o. hållet omstjälpts; jfr INVERTERA 1 d. NF (1883).
2) [jfr motsv. anv. i lat.] (†) förvrängning; jfr INVERTERA 2. (Han) cumulerar .. uthj be:te exception allehanda piquante och olijdelige ord, der iempte brukandes spåtske geenswaar, inversioner och retorsioner (osv.). 3Saml. 7: 90 (1670).
Spalt I 1100 band 13, 1933