Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INVETERERAD in1vetere4rad l. 01—, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.; n. -at.
Etymologi
[ytterst av lat. inveteratus, gammal, inrotad, p. pf. av inveterare, göra gammal (i pass.: bliva gammal, rotfästas, stadgas), bildat med in- (se IN-, pref.1) till vetus, adj., gammal; jfr t. inveterieren, eng. inveterate, fr. invétérer]
gammal, ingrodd, inrotad; numera bl. med. om sjukdom. RP 9: 146 (1642). Effter gammall invetererat vahna. UrFinlH 553 (1680). I de flesta fall botades fullkomligt de mest hårdnackade och invetererade hudsjukdomar. TLäk. 1833, s. 110. Odenius 2Celsus 368 (1906). BonnierKL (1924).

 

Spalt I 1105 band 13, 1933

Webbansvarig