| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVISA in3~vi2sa, v. -ade; se för övr. VISA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (i ssgn INVISELSE-BREV), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
1) (i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) anvisa (ngn) att träda in l. stiga in (ngnstädes); äv.: ledsaga (ngn) in (ngnstädes); visa (ngn) in. (Uno) infann sig .. i et hus på söder, och invistes uti et litet rum. Cederborgh UvT 1: 35 (1809). Hagström Herdam. 2: 81 (1898). Östergren (1929; med anm.: ”Mest fri form”).
2) (†) hänvisa (ngn till ngt), giva (ngn) anvisning (på ngt, särsk. på kvarter l. bostad o. d.). KKD 1: 97 (1705). Läsaren inwises uppå Anhanget af thenna Tractaten. Block Progn. 35 (1708). Att invisa krigsfolket till borgläger hos allmogen. UrkFinlÖ I. 3: 3 (1846).
3) (†) insätta l. inställa (ngn i ngt l. ngnstädes); särsk. dels: sätta (ngn) i besittning av ngt, dels: insätta (ngn) i ämbete l. tjänst o. d. (Jag) satte .. affuel i graby, ther iagh aff konungen in wijsth bleff. Rääf Ydre 3: 395 (i handl. fr. 1594). Öfwerst Dellinghaus hafwer inwijst een Magistrum Calmariensem Johannem Rodde till H:r Daniels Drydenii tienst och booställe. VDAkt. 1689, nr 489. Möller (1745, 1755).
4) (numera bl. i fråga om äldre förh.) hänvisa l. anvisa (ngn att erhålla betalning l. annan prestation hos ngn l. ngnstädes); giva (ngn) anvisning l. assignation (på viss person l. på en kassa l. inkomstkälla o. d.); äv. opers. i pass. med indir. personobj.; äv. med avs. på skuldsedel o. d.: utställa till betalning (på viss person l. hos kreditanstalt o. d.). Smör ränten i Westergöttlandt och Smålandt ehre tuå eller 3 inwiste på. HB 2: 292 (1596). Rytter och knechter wart (av Fleming) inwijst till att vpbäre för:de gärd. UrkFinlÖ I. 1: 110 (1597). Til Hästarnas Fodher och Måål inwijstes .. (ryttarna) til Rijke Enkior. Schroderus Liv. 37 (1626). De Officerarne, som bli inwiste på Wadstena Krigsmanshus, at undfå där någon Spanmål. LMil. 1: 347 (1684). 11,000:de rubel i transport bankosedlar invista på Hamburger bank. Ekman Dagb. 175 (1790). Dalin (1852; med hänv. till anvisa). Östergren (1929). — särsk. (†) i uttr. invisa (ngn) i egendom l. lön o. d., anvisa (ngn) att få sin fordran gäldad ur egendom l. lön osv., sätta egendom osv. som säkerhet för betalning av skuld; jfr INFÖRA 2 c ε o. INTECKNA 3. Derföre blef af retten afdömdt at Hans Orm schulle .. Inuisas i Gudmundh Gudmundss(ons) gård och bohagh. VRP 1624, s. 57. Jag nödgas således invisa mina Creditorer i min lön för framtiden. Leopold (SVS) II. 1: 225 (1787).
5) (†) anvisa (ngt åt ngn för visst ändamål o. d.). OxBr. 11: 445 (1631). Ösell som migh till mitt Regimentes samblandee är inwijst. KKD 11: 271 (1704). KFÅb. 1913, s. 289 (1730).
INVISNING, se d. o.
Spalt I 1114 band 13, 1933