Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-ÄGA, r. l. f. jord(stycke) som tillhör det närmast gården l. (i sht i ä. tid) byn, belägna, odlade l. till tomt o. trädgård o. d. använda området av en jordegendom resp. en till en by hörande jordareal; motsatt: utäga; nästan bl. i pl. NoraskogArk. 4: 233 (1715; i pl.). Många smärre skogsbackar vid och emellan byarnes inegor pryda de upodlade slätter. Hülphers Norrl. 4: 98 (1779). (Det har) blifvit föreslagit, att utägor skola hålla en tredjedel i stängseln emot inägor. SFS 1829, s. 221. Upptäckaren af ett malmstreck har lika rätt med jordägaren, när grufvan ligger på inägorna. Palmblad Norige 135 (1846). 2NF 36: 1170 (1924; i pl.). särsk. (mindre br.) bildl. 2VittAH 4: 1 (1788, 1795; i pl.). När vi röra oss på känslans inägor, äller på föreställningens utmarker. Wulff Övers. 3 (1897).
Ssgr: inägo-areal. BtRiksdP 1881, 8Hufvudtit. s. 4.
-delning. LandtmFörordn. 197 (1765).
-jord. PT 1890, nr 230, s. 1.
-mark. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 38, s. 3.
-område. PT 1902, nr 40 A, s. 3. SFS 1926, s. 1067.
-skifte. skifte som förrättas rörande inägor; äv. konkret: gm skifte fastställd del av inägoområde. PT 1892, nr 274, s. 1 (konkret). SFS 1919, s. 1420 (konkret). NoraskogArk. 6: 179 (1928). —
-ÄLSTRAD, se INALSTRAD. —
-ÄLTA, v. [jfr d. indælte] (i sht i fackspr.) gm ältning inblanda (ngt i ngt) l. tillsätta (ngt med ngt). Grotenfelt Mejerih. 123 (1881). (På stenarna) lägges ett 3 cm tjockt lerlager och därpå groft, harpadt grus, som inältas med leran. Abelin VTr. 39 (1903). 2NF 26: 79 (1917).

 

Spalt I 1140 band 13, 1933

Webbansvarig