| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IPEKAKUANHA ip1ekak1ɯan4ja l. i1p-, l. -an4a, l. –a4na, äv. ~32 (– – – -ànna Dalin; jfr Karlfeldt FlBell. 127 (1918; rimmande med manna)), r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 2) =.
1) farm. förtjockad del av biroten hos halvbusken Uragoga Ipecacuanha Baill. (jfr 2), använd ss. kräkmedel o. expektorerande medel, kräkrot; äv. om på samma sätt använd rot (stundom kallad ”falsk ipekakuanha”) av vissa andra växter (se 2). VetAH 1770, s. 316. Fries Ordb. (c. 1870). Karlfeldt FlBell. 127 (1918).
2) bot. benämning på den i Sydamerika växande, till familjen Rubiaceæ hörande halvbusken Uragoga Ipecacuanha Baill. (Cephaëlis Ipecacuanha W., Psychotria Ipecacuanha Müll.-Arg.), varav en ss. kräkmedel o. d. använd drog beredes; äv. om vissa andra sydamerikanska, till framställande av kräkmedel använda växter, särsk. Psychotria emetica Mut. (svart ipekakuanha) o. Richardsonia scabra Lin. (vit ipekakuanha). De vilda Ipecacuanha (Asclepias curassavica) växa här (dvs. i danska Västindien) i stor myckenhet. Roten nyttjas til lösande och laxermedel. Oldendorp 1: 174 (1786). Blom 50 (1801). Scheutz NatH 248 (1843).
Spalt I 1145 band 13, 1933