Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRER i4rer, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. irer, isl. írar, pl., t. ire, feng. īras, pl.; till fir. Ēriu, Irland]
(i sht i fackspr., särsk. hist. o. språkv.) mansperson tillhörande den del av Irlands befolkning som är av keltiskt ursprung; i pl. om individer av denna befolkning utan hänsyn till kön; irländare; vanl. i fråga om äldre, särsk. forntida o. medeltida förhållanden. Och rymdhe ifrån vårt läger 1500 irer med alt sitt gevär. HH 20: 252 (c. 1640). Irernas glädtiga, spirituella lynne. Steffen BrittStröft. 375 (1895; i fråga om irländarna i våra dagar). Till .. den ”goideliska” eller ”gäliska” (gruppen av de keltiska folken) .. räknas irerna och den från Irland komna befolkningen i de skotska högländerna och på ön Man. SDS 1927, nr 191, s. 9.

 

Spalt I 1147 band 13, 1933

Webbansvarig