Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRLÄNDARE ir3~län2dare, äv. i3r~, i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(ihr- 1641. iir- 1682. ir- 1712 osv. irr- c. 1755)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. irlænder, t. irländer; avledn. av IRLAND (jfr IRLANDS-, IRLÄNDSK)]
1) mansperson på l. från Irland, dels o. i främsta rummet om mansperson av keltisk härstamning (jfr IRER), dels om på Irland bosatt engelsman; i pl. om på Irland bosatta l. från Irland härstammande individer utan hänsyn till kön; företrädesvis i fråga om moderna förhållanden. RP 8: 505 (1641). Irländaren (i Amerika) är och förblir samme ohjelplige Paddy som i det gamla landet, .. lika lättsinnig och obeständig. Svensén Jord. 507 (1887). Richert Irl. 62 (1925).
2) hippol. irländsk jakthäst (hunter) av full- l. halvblod. Lewenhaupt Reddy 131 (1907).

 

Spalt I 1151 band 13, 1933

Webbansvarig